Litteratur
Hasse å Tage. Humorparet som roade och retade Sverige
Författare: Kalle Lind
Förlag: Forum
Utanför den skrattar ingen, därför är gammal humor rent av svårtolkad, det som överlever bäst är inte det en gång roligaste utan det som svävar i de klassiska etrarna. Skratten har tystnat.
Man påminns om det en bit in i denna encyklopediska genomgång av Sveriges största komikerpar när Lind skriver om Povel Ramels Knäppupprevyer. Deras största fiasko någonsin, barmhärtigt glömt, hette ”Ryck mig i snöret!”, en tältturné som lyckades missa tidsandans svängning 1964 med kolingar, munkbromadamer och vindögda bröder, sådant som en gång roade stockholmspubliken i vart fall och nu skulle återges lite lagom charmnostalgiskt. Men den vitsen tog inte, inte förrän Povel omarbetade alltsammans och sprängde nostalgin i luften med bland annat den geniala ”Varför är det ingen is till punschen?”.
Samtidigt gjorde ”Gula Hund” succé med just den sortens antisentimentala humor, den som lät klassamhället skämma ut sig själv, den som byggde på social medkänsla och inte alls trodde att oskulden och friden bodde granne med det gamla ståndssamhället, denna förgätna skitidyll.
Nå, Kalle Lind fullföljer sin livsuppgift, att skapa ordning i minnet efter Hasse och Tage. Nu med drygt fyrahundra sidor kronologisk historia. Ett kvartssekel av skratt och några tårar, av stora förhoppningar, flams, genialitet och obruten underhållningslusta. Jäms med tidsandan, ofta nog lika med densamma, Hasse och Tage var ju formulerarna.
Som vi roades och hur vi oroades när det stod klart att även detta monument för våra generationer hade ett slut. När den kloka tillflyktens varma salong stängdes, rösterna tystnade och ridån föll över hela detta gemensamma. Som en svärta över vårt obekymrade skratt och vår stora insikt.