Bokrecension
Jan Bergsten
Malmtåg (Trafik-Nostalgiska förlaget)
Redan på 1600-talet upptäcktes malmfyndigheter i Lappland, men det var svårt att få gruvbrytningen lönsam. Det blev för dyrt att forsla malmen till de små järnbruken och sedan frakta tackjärnet till kusten för att sedan skeppas till köpare.
Malmtransporten i renforor och på hästkälkar kunde bara ske på vintern och kapaciteten var begränsad. Från Luossavaara och Kiirunavaara kunde man forsla ett hundratal ton under en vinter före järnvägarnas tid. Idag rymmer en enda vagn lika mycket i ett tåg med 68 vagnar. Utvecklingen i ett nötskal.
När järnvägar byggdes och ånglok började användas vid gruvbrytning i England på 1820-talet, väcktes snart intresset för att frakta malm på järnväg även i Sverige. Det var också ett engelskt bolag som först började bygga det som så småningom skulle bli Malmbanan från Luleå till Ofoten.
På våren 1888 kom det första malmtåget till Luleå. Redan nästa år gick bolaget i konkurs och de svenska och norska staterna löste in banan och tog över järnvägsbygget och malmtransporterna.
Ångloken krävde stenkol från utlandet, vilket kunde bli problematiskt i kristider. Vattenkraften kunde emellertid utnyttjas, och Malmbanan blev SJ:s första elektrifierade järnväg. I Luleälven fanns de mäktiga Porjusfallen, tre kilometer långa och med en fallhöjd på 50 meter.
iksdagen beslutade om utbyggnad 1910 och 1914 började kraftverket producera ström till järnvägen och driften kom snart igång. Asea och tyska Siemens stod för kraftverksbygget och levererade också två snälltågslok och 13 malmtågslok. Därmed ökades snabbt Malmbanans kapacitet. Tågen blev nästan dubbelt så stora och man kunde köra dubbelt så fort.
Bergsten beskriver kortfattat de norrbottniska järnbrukens uppgång och fall liksom gruvetableringarna i Aitik och Kaunisvaara. Några nya försök att förädla den norrbottniska malmen inom länet har inte gjorts sedan Stålverk 80-projektet strandade.
Boken har krävt ett imponerande forskningsarbete. Bergsten redogör noggrant för utvecklingen vad gäller lok och vagnar, och boken är fylld av data, som måste vara en guldgruva för den tekniskt intresserade. Liksom i tidigare böcker är bildmaterialet rikt och informativt och betyder lika mycket för bokens läsvärde som texten.