Litteratur
Glöm aldrig Tintin
Författare: Sanam Gharaee, Sofia Rutbäck Eriksson
Förlag: Lind& Co
Dess ofattbara grymhet skär genom all verklighet, genom varje människa. Att mamman Sanam Gharaee, tillsammans med författaren Sofia Rutbäck Eriksson, förmått formulera vad som hände den där dagen 8 januari 2023 är lika heroiskt som humanistiskt.
Men en ohygglig läsning är det, en redogörelse för det ofattbara som speglas i samhällets hela maskineri, socialtjänst, polisväsende, domstolar, skola. Ur avgrundssorgen kan vi diskutera umgängesrätt, lagstiftning, lagars tillämpning, jämställdhet och barnens okränkbarhet, Lex Tintin. Men det vore svårt att formulera en ledartext som sammanfattar vad som bör göras. Hela samhället behöver göras. Sörja först och göra sedan.
Vi kan hantera våra känslor, vi som har privilegiet att inte vara drabbade, den här boken ger oss en möjlighet att ana känslorna hos de som blev drabbade. Hela domstolen gråter under slutförhandlingarna, alla utom förövaren, vars namn jag inte ens vill uttala.
Det är världens grymhet och den tar plats och refereras i orter som Porsön och Rutvik. Och att döden finns överallt, även i gamla byanamn i Norrbotten, det är någonting vi redan vet. Men det är själva kopplingen till dessa vardagsord, till påminnelser om påskliljor i snödrivorna, till vanliga kattungar, bonussyskon och leksaksbilar som gör smärtan.
Jag kan bara buga för styrkan att formulera det som inte kan formuleras. Att barn dör är ingenting man ens vill föreställa sig, att barn mördas borde vara grymma fantasier, inget verkligt. Men det sker, eftersom Porsön och Rutvik är världen. I hela Sverige har manifestationer anordnats, Tintin har hedrats och man har samlats för barnen. Det är så vi gör.
”Glöm aldrig Tintin” är en nödvändig bok, den är också vackert skriven i all smärta. Den behövs, men det borde inte vara så.