Det är ett 20-tal personer som medverkar på scenen. Huvudrollsinnehavarna är Caroline Johansson Kuhmunen som ursprungligen kommer från Piteå och Anton Hagman. Det ligger dem kanske i fatet att man jämför dem med John Travolta och hans utstrålning och Olivia Newton John, i jämförelse med dem känns de lite bleka, men de gör ändå en habil insats.
Sandy har egentligen en ganska undanskymd roll i den här uppsättningen, men det är flera andra kvinnliga karaktärer som tar plats. Den hårda och tuffa Rizzo, spelad av Sienna Sebek, som är rädd att hon har blivit gravid, och Frenchy, spelad av Victoria Roxendal, som drömmer om att bli kosmetolog.
Det startar i första akten med mycket prat och dialog. Som jag minns det från filmen var det ganska underhållande även det som hände mellan sångnumren, men här är det mest gapigt och saknar den perfekta tajming som krävs. Humorn och skämten landar inte som den ska och består mycket av tappade brallor. Det känns som långa transportsträckor.
Musikalen bygger i själva verket helt och fullt på sina sprudlande och glädjesmittande sång- och dansnummer med snygg rekvisita, som exempelvis den gamla bilen som rullas ut på scenen. Det är kul exempelvis med scenen när killarna sjunger och dansar akrobatiskt runt bilen och när alla elever har danstävling på skolbalen. Och när Frenchys har sin dröm efter att hon tvingats sluta i skönhetsskolan, då Teen Angel, alias Simon Laufer, som nog sjunger bäst ikväll har sitt solo. Och så klart finalen när Sandy har genomgått sin förvandling och får sin drömprins till sist och alla sång- och dansnummer efteråt fram till slutet.
Men det är samtidigt här det finns en hake.
99 procent av oss inne i lokalen kan säkert storyn.
Danny och Sandy träffas på sommaren, blir kära och tillbringar hela sommarlovet ihop som ett par. Sedan när highschool börjar på hösten så råkar det bli så att de, ovetandes om varandra, har hamnat på samma skola.
Sandy träffar skolans tuffa tjejgäng, Pink Ladies, och känner att hon inte alls passar in. Hon vill inte ha hål i öronen, för hennes pappa tycker inte det är bra. Hon har aldrig rökt och bara smakat på champagne en gång. De andra tjejerna gör sig lustiga över henne.
När hon sedan återförenas med sin drömkille från sommaren visar det sig att han är ledare för det coola grabbgänget. När Sandy kommer där i sin ljusblå kjol, och med sin oskuldsfulla uppsyn, vill han inte kännas vid henne.
Resten av musikalen handlar om resan mot hur de båda till sist förändras för att passa ihop. Han försöker bil mjukare, hon tuffare. Men fram tills dess är det nog helt enkelt så att Danny mestadels beter sig som ett rötägg mot Sandy. Den här tjejen behöver kanske, som vi alla i ungdomen, utvecklas och bli mer självständig. Men det rimmar lite illa att det sker genom att det blir hon som anpassar sig till skolans coola gäng, lockar håret och klär sig i svarta slimmade kläder och blir lika tuff som de andra tjejerna. Om det nu är så man ska tolka slutet, och det är svårt att se det på något annat sett.
Recension
"Grease"
Kulturens hus, söndag.
Publik: Fullsatt
Längd: 2 timmar och 45 minuter
Bäst: Dans- och sångnumren
Sämst: Dialogen
Betyg: 3