Futuristiskt universum där dansen är helt fri

Med grunden i hiphop vill hiphopstjärnan Niki ”Awandee” Tsappos bjuda in publiken till ett afrofuturistiskt universum där dansen är helt fri. Inte minst utmanar föreställningen "Head Piece" den invanda komfortzonen, menar kulturredaktör Eva Åström.

Scenkonstverket "Head Piece" utmanar vår komfortzon, menar kulturredaktör Eva Åström.

Scenkonstverket "Head Piece" utmanar vår komfortzon, menar kulturredaktör Eva Åström.

Foto: Senay Berhe

Recension2022-03-20 19:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dans

Head Piece

Medverkande: Kelly Bigirindavyi, Claudio "Comics" Fernandes

Koreografi: Niki Awandee” Tsappos
Komposition: Ayesha Quraishi
Scenografi/ljusdesign: Angela X
Kostymdesign: Ellen X Elias
Regiassistent/repetitör: Andreas Sanchez

Gästspel av Luleå riksteaterförening på Dansinitiativet, söndag 20 mars, klockan 17

I en tidsrymd bortom komfortzonen rullar en repetitiv ljudmatta ut tillsammans med en stillsam ljus- och rökshow. Minuter, läggs till minuter innan publiken anar skymten av dansarna. När Niki ”Awandee” Tsappos gör sitt första renodlade scenverk är det förvisso ett verk med rötter i hiphop men i en unik och mycket meditativ form, stundtals sövande. 

Missförstå inte, här finns häftiga moves, rytmer och beats men ett ordinärt hiphop-verk är det inte. Snarast ett försök att hitta frid i ett futuristiskt tankelandskap med kroppen som verktyg. Det är också bitvis extremt vackert. Glittrande dräkter speglas i ljusdesignen och förtydligar rörelsematerialet. Men bitvis också oroande när lager för lager av den yta människor visar upp frigörs i detta scenkonstverk. 

I tankens innersta rum går fantasin hand i hand med våra rädslor. Rörelserna är språket som kommuniceras i ett stundtals transliknande tillstånd där känslor av helt olika slag passerar revy. Och det mest intressanta händer i de små uttrycken. Där finns energin. Slutligen. Dansen är fri.