Nu när minnet av Melodifestivalen har bleknat spelar det ingen roll om AIK är på väg att bli utslagna av Luleå Hockey i SDHL-slutspelet. Skellefteå är årets vinnare ändå.
Två genrep och en direktsänd musikfest må ha gett miljoner tv-tittare och två dagar av rosa skimmer i Norrbotten. Men det vi ser här är större.
Om två och en halv vecka kommer uppskattningsvis 15 000 personer ha sett Leif och Billy i Skellefteå. 15 gånger kommer träkåken vara typ fullsatt.
Besökare kommer åker från Malmö, Finland, Norge – till och med från Luleå – för att se när bröderna Öhman kommer "hem".
Det är ingen jävla humorshow publiken bjuds på, åtminstone inte enligt Klas Erikssons karaktär. Men Gud förbannat vad roligt det är.
Eriksson och Alfred Svensson börjar kvällen med att uppmuntra till brunstvrål och höga samlagsskrik och kallar folk för snuskpublik. Sedan drar en kavalkad av välkända beteenden igång.
Leif ber om ursäkt för sin popcornhjärna, fläskberg, binnikemask, ägg, maggot och älghjärna till bror. De skämtar om bajs, visar upp en uppstoppad anabolabäver, tar upp en man ur publiken på scenen och kastar tillbaka en uppblåsbar Barbara.
De sjunger, dansar, trollar och skämtar. De hinner till och med vidröra ångest, ensamhet och till slut – kärlek.
Oavsett geografi är det en bra bit från Leif och Billys naturliga betesmarker. Gummistövlar plaskar bättre i leran på brödernas gård i Sörbäcken än vad de smäller på ett ekande trägolv i ett konserthus.
Nog fan är det fint här i Sara kulturhus, men att göra musikalisk show inför drygt tusen uppklädda åskådare i en väldoftande lokal är väl så långt ifrån det vi vant oss vid att se på tv. Det är inte lika mycket show som det är skoj.
Kvällens bästa är Klas Erikssons monolog om hur Leif blev lämnad som femåring i skogen och tvingas söka upp en björnhona för att få näring ur rovdjurets spene. Inte en sekund är tråkig.
Det finns många anledningar till att det här blivit en succé och med tanke på alla norrbottniska referenser på scenen är det nästan sorgligt att turnén långtidsparkerar i schtaan.
Det finns fortfarande några få biljetter kvar och eftersom showen inte ser ut att spelas norr om Byske i framtiden finns det ingen anledning att tveka.
Själva säger Alfred Svensson och Klas Eriksson att valet av spelort var givet och rekommendationen blir därmed att ta E4:an söderut för att stirra hotet i vitögat.
Visit Skellefteå.