Litteratur
Bahgi
Tesfagiorgis Habte
Black Island Books
Fristadsförfattare är så nytt som ord att den stora ordboken saknar det, det har skapats i vår egen tid. Syftet är att ge förföljda kulturutövare en skyddad plats där de kan verka fritt. Eller med Migrationsverkets ord ”en fristadskonstnär är en person som bjudits in av en svensk kommun eller region på grund av att han eller hon förföljs i sitt hemland”.
Två år gäller denna frihet och detta skydd. Under den tiden skapade Tesfagiorgis Habte sin debutroman ”Bahgi”. Han var fristadsförfattare i Luleå och kunde alltså verka fri från förtrycket i sitt hemland Eritrea.
”Bahgi” är utgiven på engelska, här förenas alltså världen i språk och ideal. Tesfagiorgis Habte får världen att samlas genom en norrbottnisk förläggare, ett globalt språk och ett lika globalt budskap om mänskliga och demokratiska rättigheter.
”Bahgi” är också en idealistisk och uppbygglig roman om en mycket begåvad ung kvinnan vars pappa Asmeron en dag försvinner från sin familj. Han återvänder aldrig hem en kväll och när hustrun uppsöker en bekant som har telefon är abonnenten i andra änden inte tillgänglig. Hon börjar förstå vad som hänt, andra människor har försvunnit på liknande sätt och Asmeron var författare, en given måltavla för varje odemokratisk regim.
Romanen beskriver hur vardagen förflyter med fadern är i fängelset. Mamman i familjen strävar på med försörjning och oro i en ständig kamp, hemliga polisen avlägger sent besök, Bahgi själv sliter med sin slutexamen. Livet fortgår, Asmeron lever, och hans berättelser når familjen, hoppet har inte dött.
”Bahgi” är en roman och som sådan är den fiktion, men den berättar någonting sant. Och den slår än en gång fast att ett av människans livsvillkor är att få leva fritt och demokratiskt. Det är sanningar som nätets vrålapor hatar, liksom de förmodligen hatar ordet ”fristad”. Ett vackert ord, i eldskrift mot svart bakgrund.