Tidskriften Provins byter redaktörer och kontrasterna i årets första nummer blir både tydliga och vådliga. Sträckan går mellan nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah och darriga debutanter, eller mellan Arne Müllers närmast sociologiska betraktelse om bilåkandets samhällsförändrande betydelse och Olina Hrytsanchuks ukrainska flyktingberättelse om vägen mellan Kiev och Skellefteå.
Temat är alltså ”fordon” och här finner man den tidstypiska, småmysiga och lite slitna betraktelsen om epatraktorns betydelse för ungdomskultur, samfärdsel och samvaro. Trivsamt utan att bli djupanalytiskt, epatraktorn ägnas åtskilliga texter och även utställningar i samtiden, ingen ställer dock den besvärande frågan på distans: detta sällsamma undantag från lagreglerad biltrafik, varför existerar det enbart i Sverige och varför har det blommat upp i en tid när explosionsmotorn står inför sitt utdöende och den fossildrivna industrin satsar miljarder på grön omställning? Vilken är bilden bakom tonårscharmen? Är epatraktorns frihetsdröm ett bortvänt förnekande? Ett nejsägande inför det oundvikliga, en besvärjelse inför slutet av en epok.
Starkast ljuder förstås den obevekliga berättarrösten hos nobelpristagaren Gurnah, det är översättaren Helena Jansson som både presenterar författaren och några nyöversatta sidor ur den kommande romanen ”De övergivna”.
Största överraskningen är Kerstin Bergström, den luleåfödda poeten och författaren som Arvid Bergström gjort en omläsning av. Aningen omständligt, men ambitiöst vecklar han ut de olika sidorna i hennes bortglömda författarskap och liv. Luleå, Kiruna och Seskarö, hon verkar värd ett besök. Cecilia Hansson gör den andra omläsningen, följer i Kafkas spår och tänker känsligt och lysande om ”Brev till Milena”.
Vacker konstnärsrepresentation, Mourad Kouri, betänklig nivåskillnad i uttrycket, kanske en vilja till mer norrlandssociologi än litteraturteori, men det är för tidigt att veta. Elin Persson, Sofia Runarsdotter och Maria Persson heter de nya redaktörerna.