Fotoböcker
Hans Hammarskiöld – Låta ögat söka fritt
Förlag: 70/70 Bokförlag
Efterord: Marie Lundquist
Grafisk formgivning: Patric Leo
Dag Hammarskjöld – Kameran har lärt mig att se
Förlag: 70/70 Bokförlag
Förord: Per Lindström
Efterord: Henrik Berggren
Grafisk formgivning: Patric Leo
Förlagets två första böcker var med fotograferna Lennart Nilsson och Jean Hermansson. Nu har det kommit en bok om Hans Hammarskiöld. Han var en av ursprungsfotograferna i den legendariska svenska fotografgruppen Tio fotografer. Den startades 1958 med franska Magnum som förebild.
Detta är den andra monografin med Hans Hammarskiölds fotografier som jag har i min bokhylla. Den första gavs ut 1979 av Aktuell Fotolitteratur och Fyra förläggare.
Hammarskiöld var i första hand en uppdragsfotograf och det märks i bildurvalet. Det är svårt att definiera hur en ”Hammarskiöldare” ser ut eftersom han gjorde så många typer av uppdrag. Vi hittar allt från poetiska naturbilder, stilleben, experimentella laserbilder, konstnärsporträtt, till ruffiga reportagefoton. Vilken är ganska naturligt eftersom uppdragsgivarna var både företag, modebranschen och tidningar. Dessutom gjorde han egna projekt. Marie Lundquist skriver i efterordet att det är lättare att se hur en ”Hammarskiöldare” inte ser ut: Den är aldrig narcissistiskt självbespeglande, spektakulär eller utmanande på ett exkluderande sätt, heller inte svartmålande eller depressiv.
Under hans ofattbart, 70 år, långa karriär har den tekniska utvecklingen tagit lika ofattbara språng och branschen har förändrats i grunden. Det är imponerande att han behållit skaparglöden och glädjen i detta omvälvningens tidevarv.
Den äldsta bilden som är från 1947 är en grafisk gestaltning av ett tvärsnitt av ett träd och den senaste bilden från 2010 är ett mjukt färgstilleben av några tulpaner som väntar på att slå ut. Där emellan finns några av hans mest kända bilder. Den hoppande hästen från Spanska ridskolan, konstnären Claes Oldenburg bärande på en gigantisk tandkrämstub är två av dem.
I dagens monumentala flöde av kortlivade bilder är det skönt att stillsamt få bläddra i en bok med bilder som haft ett långt liv och som fortfarande lever trots att upphovsmannen gått bort.
På samma förlag och samtidigt kommer det ut en fotobok med bilder av en annan Hammarskjöld, nämligen Dag. Han är naturligtvis mer känd i ett annat sammanhang än det fotografiska. Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare från 1953 till 1961 då han omkom i en omtalad flygolycka i dåvarande Nordrhodesia.
Bilderna i boken kommer från Hammarskjölds fotoalbum som hittades i hans lägenhet i New York efter hans död. Trots sin otroligt inbokade tillvaro i allmänhetens tjänst inom regeringskansliet i Sverige och senare inom FN tog han sig tid med fotografin. Det vi ser är bilder både från rekreationsresor i den svenska naturen och från tjänsteresor runt om i världen. Norrbotten finns representerad i en landskapsstudie från Abisko, antagligen Abiskojokk som svänger sig fram genom det soldränkta landskapet. Naturen är ständigt närvarande i bilderna och man förstår hur viktig den var för Hammarskjöld. Den gav honom energi att jobba hårt under långa arbetsdagar. Med fotografiernas hjälp fick han dessutom med sig en liten bit hem.
Precis som titeln säger lär man sig se när man har en kamera i handen och vill skapa bilder. Ögat är verkligen det viktigaste verktyget en fotograf har och Dag Hammarskjöld är utan tvekan en kompetent fotograf. Men jag tänker ändå att bokens tillkomst handlar mer om hans kändisskap än om bilderna.