Man är nästan mest förvånad över att den här skivan inte redan har funnits.
Sundström vandrar i fotspåren efter språkekvilibrister som Beppe Wolgers som översatte "Walkin' my baby back home" till "Sakta vi gå genom stan" och gav Monica Zetterlund en jättehit. Översättningarna på skivan har ett befriande vardagligt tonläge, vilket gör att låtarna som mestadels handlar om hjärtesorg, uppbrott och saknad inte tippar över i sentimentalitet och melodrama.
Någon enstaka gång faller orden lite platt, Bo Sundström har inte riktigt samma humoristiska fingertoppskänsla för språket som Wolgers en gång hade, men mestadels samspelar ord och melodi alldeles utmärkt.
Till sin hjälp på skivan har han bland andra trumpetaren Jonne Bentlöv, saxofonisten Björn Jansson och gitarristen Robert Östlund, musiker som alla har spelat med Bo Kaspers Orkester. Den som älskar Bo Kaspers Orkester behöver inte vara orolig – det här är visserligen mer traditionellt jazzigt men lirar ändå på samma vänligt inbjudande bakgård som bandet gör.