Musik
Orgelimprovisationer i Luleå domkyrka söndag 10 juli.
Organist: Markus Wargh.
Orgeln har en lång historia som improvisationsinstrument. Den kan brumma som dovaste åskmuller och glittra som skiraste silver och allt däremellan. Med de så kallade registerandragen kan ljudbilden förändras i ett nafs. Och musiken kan skapa bilder inom oss. Själv tänker jag på en seriestripp med Snobben av Charles M. Schulz. Snobben ligger på en kulle med vännen Charlie Brown och tittar upp i molnen. Vad ser du, frågar Snobben? Jo, jag ser framför mig hur Luther bankar fast sina teser på slottskyrkan i Wittenberg svarar en brådmogen Charlie. Och du, vad ser du? Jo, jag tyckte jag såg en söt liten andunge, svarar Snobben. Med andra ord; inget är för stort, fint eller fel när musiken föder bilder i våra sinnen.
Markus Wargh inledde med en Bachkoral, en enkel liten melodi som han sen successivt varierade, fick att växa i styrka och komplexitet till ett crescendo före sluttonens långa harmoniska utandning. Tyska högsommarpsalmen ”I denna ljuva sommartid” hade sin givna plats. I ”Visa från Utanmyra” var melodin hela tiden närvarande men med ett fång av tonskiften. Annorlunda i ”Nu grönskar det i dalens famn” där Markus Wargh ganska raskt lämnade ”dalen” och for iväg i en formlig kaskad av medryckande fantasier.
Och att vår domkyrkoorganist är mäkta uppskattad märktes mer än väl av de varma applåder som tog vid när den minst sagt mäktiga ”O Store Gud” klingade ut.