Förförde de mest hårdhudade – lekfull konsert

Sundsvallsbaserade Nordiska Kammarorkestern gästade Luleå med såväl gamla mästare som en sällan spelad rysk polack. Dirigenten Ariel Zuckerman hade full koll på ett smittande lekfullt sätt.

Ariel Zuckerman som solist i Mieczyslaw Weinbergs flöjtkonsert.

Ariel Zuckerman som solist i Mieczyslaw Weinbergs flöjtkonsert.

Foto: Andreas Hoffsten

Recension2024-11-08 12:05
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musik

Nordiska Kammarorkestern under ledning av Ariel Zuckerman 

Verk av Haydn, Brahms och Mieczysław Weinberg

Kulturens hus, torsdag 7 november

Det började med Joseph Haydn’s symfoni no 88 där omisskännliga wienklassisistiska toner flödade över bänkraderna. Haydn, den äldste i tripp, trapp, trull-trion Haydn, Mozart och Beethoven som utgör de så kallade wienklassikerna. Han levde så gott som hela sitt liv hos furst Esterházy i ett grandiost slott utanför Wien. Fursten var en närmast omättlig musikälskare, rik som ett troll och fick som han ville. Haydn komponerade över hundra symfonier plus sonater, kvartetter, mässor och till och med operor. Zuckerman dirigerade i en inlevelsefull, nästan dansant stil. Att musikerna log förnöjt förhöjde känslan av musikalisk lycka som Haydn’s ystra, ömsom viskande, ömsom kraftfullt potenta toner förmedlade.

Mieczysław Weinberg är sällan spelad, vilket känns märkligt efter att ha hört honom i Kulturens hus. Hans pumpande rytmer med drivande pizzicaton ekade såväl av Sjostakovitj som Rachmaninov. Andra satsen i hans flöjtkonsert med Ariel Zuckerman som solist hade ett silkeslent vemod som kunde förföra den mest hårdhudade. 

Kvällen avslutades med ärkeromantikern Johannes Brahms. En serenad, ett tidigt verk i sex satser där hornen, fagotterna, klarinetterna, pukan och flöjterna magnifikt demonstrerade Brahms känsla för rytm och melodi. Tack och bock för en väl genomförd konsert.