Konst
Akta dig- Godmorgon
Linn Lindström & Maria Gordana Belic´
Konshall III
Kulturhuset – Luleå
Efter en tids idéutväxling blev resultatet en nyskriven ljudpjäs i fyra akter där skådespelare från Folkteatern i Gävleborg läser de olika rollerna. Som illustrationer till innehållet och processerna runt detta skådespel visar duon även skulpturer, objekt, fotoutskrifter, videoloopar med projicerade textfragment och tecknade animationer.
De visuella inslagen presenteras som öar i utställningsrummet befolkade av uttrycksfulla snidade träskulpturer i lätt naivistisk folkkonstlig anda. Allt belyst av golvlampor med färgat ljus och formade som enarmade skiapoder eller skuggfotingar. Ett annat ställe i rummet utgörs av en slags ”pysselhörna” där det ligger en modell av en minidammsugare bland halvfärdiga teckningar, modellerade figurer, storkben i trä och bemålade glaslådor. Modelldammsugaren finns även som foto tillsammans med många av de mindre objekten. Bilder som finns upphängda på en av utställningslokalens väggar. På ett annat bord ligger buntar av halvtransparanta papper med de texter och bilder som varit underlag till de animerade projektionerna som visas på utställningslokalens väggar. Jag förmodar att installationerna skall illustrera det processartade i arbetssättet. En annan tolkning skulle kunna vara att man har haft alltför lite material för att fylla utställningslokalen.
Vem som har gjort vad framgår inte av materialet men det kanske inte är det viktigaste. Jag kan villigt erkänna att jag har haft problem med avkodningen, tolkningen av utställningen. Vad som kommuniceras undandrar sig min bedömning. Det är ett slags förbryllande drömspel med scener utan förnimbara samband och som sägs utspela sig i olika verkligheter. Jag har besökt utställningen tre gånger utan att kunna greppa hur allt hänger ihop, om det ens gör det. Helheten upplever jag som fragmenterad, anad genom splittrade speglar.
Texterna som läses och som projiceras på väggarna har något av surrealismens automatskrift över sig. Ett skapande utan ett kontrollerande förnuft och utan sökta estetiska överväganden och som mestadels producerar mängder av triviala brottstycken av text. Slumpvis blixtrar det till (här ser man dock ett medvetet val) av minnesvärda poetiska metaforer som emellanåt ger lyftkraft åt en ”arsenal av ord lite mer än ingenting”. Ibland anar man en berättelse där berättaren söker sig fram med ”minnen som följer vågskvalpet… jag har skiktröntgenbilder som karta”. Varför tillåter man de poetiska pärlorna drunkna i svadan? Konst är, för mig, att vässa uttrycken! Själva utställningsupplägget för tankarna till Staffan Westerbergs retrospektiva utställning 2019 som för övrigt visades i samma lokal. Skillnaden är att i hans fall var det en hel livsgärning fylld av fantasifulla, sammanhängande, underfundiga berättelser som blivit en del av vårt kulturarv. I "Akta dig – God morgon" är perspektivet mycket grundare, ett bollande av fragment och disparata idéer mer eller mindre utvecklade men med episka anspråk.
"Akta dig- God morgon" är en utställning som vill mycket, kanske för mycket. Jag erinrar mig den belgiske författaren och målaren Henri Michaux som i en träffande aforism skrev att ”Viljan är konstens död”. Han misstrodde förvisso språkets förmåga till gestaltning men i ännu högre grad viljan att göra konst.
Å andra sidan hävdar Gunnar Ekelöf att ett genomskådat konstverk är dött. Så vem ska man tro på? Allt jag vet är att våra upplevelser, som betraktare, är våra. Man kan nämligen, när det gäller konst, inte tycka fel. Det är skönt att veta.