När Weeping Willows började för snart 20 år sedan var de ett coverband som spelade romantiska 60-talslåtar av Roy Orbison med flera. Sedan utvecklades bandet och lät mer modernt, influerade av allt från The Smiths till Depeche Mode. Då kom också de stora listframgångarna.
När nu det Magnus Carlson-ledda bandet gör något av en comeback är de tillbaka där allt började. Det är dramatisk pop med mycket stråkar, mycket Roy Orbison-känsla, Burt Bacharach-arrangemang och alla bitar faller på plats. Det är som om det är 1995 igen.
Men det låter förbluffande modernt och Magnus Carlson bevisar återigen att han har få svenska övermän när det gäller att förmedla brustna hjärtans sorg på skiva.