När Luleåbandet Offensive Gound skulle jag inte beskriva folksamlingen som har samlats som vidare stor. Men trots att det inte är någon stor folksamling som har samlats så är de hängivna. Och visst skymtar jag några tappra rock'n'roll fingrar som kommer upp i luften längts fram trots att jag inte riktigt tror att det går att jämföra stämningen med Metallicas spelning några dagar tidigare, men vem jämför. Samtidigt så lägger jag märke till en lite udda figur i publiken. Det finns något fint i att en kvinna som jag tror är mycket över medelåldern för den här typen av musik räcker upp handen när sångaren undrar om det är någon som ser offensive ground för första gången, men som kanske sätter fingret på vilka Offensive Ground är.
Offensive Ground har väldigt snygga melodislingor som gömmer sig bakom hårda trummor och riff. De blandar den tyngsta av tyngsta rockmusiken med inslag av snygg sång och melodiska partier. Och allt det som stavas Offensive Ground får vi presenterat för oss under de minuter som de får på Hamnfestivalen. Men det som gör dem till ett unikt band är verkligen energin och den lite galna framtoningen som de bjuder på scenen tillsammans. När de bjuder på deras nya singlar; "Fail", "Then Arise" och "But Still You Fall" briljerar de med attityd som band samtidigt som de visar upp att deras låtskrivande som är riktigt bra.
”Det är för lite sprickor i marken ni står på, det måste vi fixa” säger sångaren Markus Kristoffersson innan de avslutar med "A thousand voices" som är deras absolut största låt i skrivande stund. Men efter konserten visar de vilka gulliga rockare de egentligen är, de kastar nämligen ut t-shirts och godis till publiken. Gulligt och verkligen en typ av rocker som jag gillar.