Fåglar flyger i afton – sorg och hänryckning

Naturforskaren Helen Macdonalds essäsamling ”Aftonflykter” präglas av en sällsam legering av sorg och hänryckning.

Helen Macdonald ger klimatförändringarna ett ansikte i hennes studier av fåglar i boken "Aftonflykten".

Helen Macdonald ger klimatförändringarna ett ansikte i hennes studier av fåglar i boken "Aftonflykten".

Foto: Tom Oliver Lucas

Recension2022-07-21 05:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Aftonflykter

Författare: Helen Macdonald

Översättning: Meta Ottosson

Förlag: Brombergs

Sorgen gäller naturligtvis det sjätte massutdöendet, alltså den mänskligt framkallade utplåning av arter som vi ser försiggå för våra ögon. Hänryckningen handlat om alla de osannolika under som framför allt fågelvärlden kan visa upp. Ofta iscensatta i skärningspunkten där modern tätort och infrastruktur möter djurvärlden. Allt i fantastisk anpassning, en av de mest hisnande berättelserna är en inledande essä om fågelsträcken högt ovanför Empire State Building. Synliga endast i kikare om natten förstås, som en snabbt undanglidande text visar sig arterna på flyttning mot natthimlen, inte utan risker förstås, många lockas till döden av stadens ljus. 

Boken befinner sig ofta i himlen, bokstavligt alltså, i sällskap med exempelvis tornseglarna, dessa luftvarelser som sover på 3 000 meters höjd, men som också håller utkik efter kommande väderomslag där högst uppe. De lägger inte sina ägg i luften, men i stort sett alla annat i livet görs där, ätandet, sovandet, parandet. 

Macdonald ser klimatkatastrofen och utdöendet rakt i ögonen, hon ser almsjukan, insektsdöden, fåglar som försvinner, arter som utplånas. Hennes prosa slår ibland knut på sig själv och fälls av sin egen känsla, men när hon kalibrerar känsla och kunskap är hon oslagbar, djupsinnig, dramatisk, klargörande. Hennes andlighet är av det vetenskapliga slaget, hon ser inte Gud i skapelsen, men hon ser undret i att någonting finns till på detta mångskiftande sätt. 

Hennes hänryckning kan gälla en solförmörkelse, en sidensvans i England (mycket exotiskt och sällsynt), en vit dovhjort eller den spelande nattskärran, hon som sjunger genom natten och har ögon som tefat. Hon skriver om gömslets slutna värld av hemligheter och uppenbarelser, hon analyserar fågelbokens skilda väsen över olika tider, från den tid när man observerade fåglar genom att skjuta dem, fram till vår samtida ekologiskt medvetna skrift om de bevingade. Hon är sannerligen mångsidig och upphör aldrig att fascineras av det hon inte känt till.