Ett storartat drömspel bortom tid och plats

Att en ospelad pjäs av Staffan Westerberg och Kristina Lugn får liv på Teater Brunnsgatan Fyra, där hon var konstnärlig ledare och han ofta verksam, är naturligtvis en händelse.

Maria Sundbom Lörelius och Maurits Elvingsson (utbildad vid Teaterhögskolan i Luleå) skapar teatermagi i rollerna som Berit Lovén och Albert Jansson i Staffan Westerbergs och Kristina Lugns pjäs som just nu spelas i Stockholm.

Maria Sundbom Lörelius och Maurits Elvingsson (utbildad vid Teaterhögskolan i Luleå) skapar teatermagi i rollerna som Berit Lovén och Albert Jansson i Staffan Westerbergs och Kristina Lugns pjäs som just nu spelas i Stockholm.

Foto: Niklas Hellgren

Recension2021-11-21 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Titta pappa, en död cirkus!

Manus: Kristina Lugn och Staffan Westerberg

Regi: Martina Montelius

Skådespelare: Maria Sundbom Lörelius och Maurits Elvingsson

Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm

Pjäsen skrevs för drygt tio år sedan, men blev av olika skäl liggande. Efter Kristina Lugns bortgång 2020 påminde Staffan Westerberg den nuvarande konstnärliga ledaren Martina Montelius, dotter till Lugn, om det ospelade dramat som hon nu sätter upp på sin teater i Stockholm. 

Själv är Staffan Westerberg förhindrad att medverka, men tar plats som rörgubbe med frodig mustasch tecknad med gammeldags tavelkrita på en central del av det vindlande rörsystemet i den gamla potatiskällaren. Sin röst har han också lånat ut och dessutom affischbilden – en vit älg. 

Tillsammans har Kristina Lugn och Staffan Westerberg skapat en svindlande berättelse, ett drömspel där tid och rum inte har någon betydelse. I denna saga, ömsint och lyhört utmejslad av regissören Martina Montelius, möts Berit Lovén och Albert Jansson på en strandpromenad intill ett gammalt hotell, i ett hus i Vasastan, på Biologiska museet eller på begravningsbyrån Vissna löv. Ibland är de vuxna eller riktigt gamla. Ibland barn, trånande älskande eller uppstoppade djur som får plötsligt liv. Kanske känner de varandra sedan tidigare, kanske har de bara stött på varandra på spårvagnen på väg till Biologiska museet där Albert jobbar som vaktmästare – hur allt egentligen hänger ihop spelar ingen roll här. 

Det som däremot spelar roll är teatern som lek, som språk, gester, blickar, undertexter, rytm och tajming. Allt det som gör att vi vågar slå följe in på den stig som leder oss fram till de stora frågorna – inte minst till de som handlar om döden. För hur ska det gå för oss när Döden en dag tar fram sitt stora suddgummi och raderar ut livet, detta kortsiktiga projekt som enligt Berit Lovén ska genomföras så storartat som möjligt?

Själv är hon klädd som en servitris, slängd i käften och förhärdad medan Albert Jansson i sin vita linnekostym är mer sökande och undrande. Utom när han transformeras till ståtlig kronhjort med brittisk accent, frustande förförare eller rödkindad sjunger allsång som Lasse Berghagen. Två fantastiska skådespelare – Maria Sundbom Lörelius och Maurits Elvingsson – som vet att förvalta varje ögonblick med både lätthet och tyngd, enskilt och tillsammans. 

Mot slutet hörs Kristina Lugn sjunga en egenhändigt skriven sång utan ackompanjemang. Så avslutas denna sagostund för vuxna där de båda författarna känns märkvärdigt närvarande. 

En storartad upplevelse i all sin påfallande enkelhet.