Peetgården var platsen för den nya mat- och musikfestivalen.
Konsert
Artister: Maxida Märak och Franska Trion på Earth Oddity Festival
Plats och tid: Peetgården, Sävast, fredag 30 augusti
Bäst: Toppbokningen av artister kombinerat med den trolska inramningen
Sämst: Att inte fler fick uppleva det
Betyg: 5.
Dimman som legat över Boden under dagen blir på kvällen ytterligare en effekt som får ljussättningen, eldarna och de kulörta lyktorna att framstå som bara ännu mer magiska.
"Hon är fantastisk", säger Malin Rensfeldt som nyss lyssnat på Maxida Märaks konsert. "Den var verkligen jättebra", instämmer Anna Svärd. De gillar hela festivalkonceptet. "Och så att det är i Sävast också", säger Anna. "De har ordnat det jättefint", säger Malin.
Det har pratats och diskuterats hållbar matproduktion under dagen. Några stånd med lokala matproducenter är uppställda framför 1600-talshuset på gården. Mor och dotter Turdieva står fortfarande och jobbar i vildmarksköket och många av besökarna har varit där och njutit av deras mat. Andra äter älgburgare med förtjusning eller smuttar på en drink i tältet. Två ordningsvakter ser ut som att de undrar vad i hela fridens namn de har här att göra. Här finns inte tillstymmelse till stök, allt är bara otroligt mysigt.
Ordningsvakterna får sig en pratstund med Nazuk och Maria Turdieva.
Maxida Märak kommer vandrande över gräsmattan med bandet och sin manager, konserten startar och det visar sig att även ljudet är högklassigt. Vi slår oss ner på träbänkarna, ett 100-tal personer, och en känsla av ödmjukhet växer inombords. Vi tillhör den utvalda skara som får uppleva den här kvällen.
En liten men entusiastisk publik fick förmånen att uppleva kvällens artister.
Maxida är lika cool, tuff, utmanande och obeveklig inför svåra ämnen som vanligt. I senaste albumet "Anekdot" har hon också velat visa en mer positivt sida av sig själv och av Sápmi. Berätta att det också finns ljus och glädje, till och med sex, och en massa spännande sägner. Bland låtarna ikväll finns rappen till skotern, en saftig anekdot om hur en kvinna förenas med en björn, en kittlande historia om hur hon tar med sin Tinder-dejt från Stockholm på nakenbad i en isvak under norrsken långt från Stureplan. Och så tar hon med oss alla till efterfesten på Jokkmokks vintermarknad där vi får föreställa oss svårigheterna att ta av sig de långa skobanden och kjoltyget när det hettar till i sänghalmen.
Maxida Märak viker inte för obekväma ämnen, men visar nu också en mer positiv sida av Sápmi.
Vi kastas mellan det rytmiska, ibland upprymda, ibland hårda och kolsvarta, ångesten över gruvbolagens exploatering, och gåshudspartier av jojk som är så vackra att kvällshimlen kommer närmare.
Maxida Märak bjöd på flera låtar från nya albumet Anekdot.
Maxida verkar stortrivas på den skogsnära scenen och med den intima stämningen. Hon är avslappnad och nära i mellansnacken, personlig och proffsig på samma gång.
Earth Oddity Festival i Sävast var sommarens mest otippade höjdpunkt.
Efteråt är nog förundran det vi alla känner.
Maxida Märak tycktes trivas på den skogsnära scenen.
När mörkret har lagt sig visar marschallerna vägen ner till scenen igen. Det är dags för ännu ett av de bästa live-banden som sprungit ur Norrbotten. Det är den osannolike Matti Ollikainen från Ullati, sedan länge boende i Göteborg, som vi har "fått hem" och hela Franska Trion. Vid 22-tiden har publiken halverats, men stämningen har förtätats.
Franska Trion avslutade kvällen på Earth Oddity-festivalen.
Hans röst är snarare ful än vacker, ungefär på samma sätt är Bob Dylans, träffar som ett järnspett i hjärta och själ, medan han hamrar på pianot med en glöd så man undrar hur det ska hålla.
Matti Ollilkainen sjunger om ångest som ingen annan med en galghumor som ingen annan.
Hans band med trummis och kontrabasist är tajt, det svänger, gungar, förför, och på slutet börjar de efterfrågar önskelåtar som de tar på uppstuds.
Bredvid mig på träbänken sitter Gällivares kulturchef och berättar stolt att Matti som barn gick i Gällivares kulturskola och att "vi visste hela tiden att han skulle bli något stort".
Vännerna Mia Sörblom Groth från Gällivare och Lizette Råberg från Luleå njuter av konserten med Franska Trion. "De har någonting som ingen annan har", säger Lizette. "Matti Ollikainen är ju dessutom en gammal elev från Kulturskolan i Gällivare, så man är lite partisk", säger Mia.
För Annika Berglund från Sävast var det första gången hon upplevde en konsert med Maxida Märak. "Maxida var jättebra. Jag är djupt överrskad och sedan tycker jag det var så intimt, det blev så nära". Genom att komma hit vill hon också stötta Peetgårdens initiativ. "Jag vill verkligen att det ska bli någonting av gården, det är ett sådant mysigt ställe som fler borde upptäcka."
Agnes Roslund spelade gitarr med Maxida Märak och hade en egen liten fanclub från Framäns folkhögskola i publiken.
Maja Berggren har inte lyssnat så mycket på Maxida Märak innan men det kommer hon göra nu. "Så jäkla bra. Hon är så cool, en så tuff tjej." Ulf Larsson och Anna Vestlin håller med. "Jag gillar hennes budskap", säger Anna. Hela sällskapet är från Sävast och Maja har dessutom själv hållit föredrag på festivalen.
En liten kö till baren i tältet.
I kvällsmörkret visade marschaller vägen tlll scenen nere i skogsbrynet.
I vimlet på Earth Oddity-festivalen.