Ett efterlängtat musikaliskt besök

För ungefär ett år sedan ställdes konserten med Sven-Bertil Taube in på grund av sjukdom.

Berörande. Sven-Bertil Taube behärskar konsten att beröra till fulländning, menar Kurirens recensent Lars Hedström.

Berörande. Sven-Bertil Taube behärskar konsten att beröra till fulländning, menar Kurirens recensent Lars Hedström.

Foto: Izabelle Nordfjell/TT

Recension2016-10-03 13:41
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När den nu verkligen blev av var det lätt att känna publikens förväntan och rent av kärlek, till en av våra största artister.

Sven-Bertil har hunnit bli 82 år, en ansenlig ålder för vem som helst. Själva åldrandet är ingenting i sig. Några extra rynkor, lite fler rynkor och gråa hår. Inget att bråka om. Så sade han själv i en intervju för några år sedan.

Under konsertens första halva tar manskören hand om sången, bland annat i fyra visor av Evert Taube och ett par visor av Bellman. Dessa mansröster har en stark och djup klang och verkar altid ha roligt när de sjunger. En av Bellmanvisorna var "Gubben är gammal". En humoristisk hyllning till en av körmedlemmarna som började sjunga i kören 1945!

Karin Paulin från Norrbottensteatern och Börje Ekström, (också medlem i manskören) gjorde ett förtjänstfullt arbete som kvällens musiksammanhållare.

Karin dessutom genom att sjunga en fantastisk varm och vemodig version av Ted Gärdestads, "I den stora sorgens famn".

När Sven-Bertil Taube tog över scenen, tillsammans med sin pianist Martin Östergren, kändes det direkt att här kommer en fullfjädrad artist, ja, två förresten. Martin Östergrens spel vid flygeln tolkade visornas stämningar på ett skickligt och känsligt sätt.

Konsten att beröra andra behärskar Sven-Bertil till fulländning. Det var en fröjd att följa med på en resa in i faderns visskatt. Dessutom fick vi sköna historier kring visorna, ofta med Evert Taube i huvudrollen.

Sven-Bertils röst, texter och självklara scenpersonlighet gick fram i hela salongen. Med små medel fick han visorna och texterna att nå fram till publikens hjärtan. Mycket vackert och berörande.

Skärgårdsbrevet, skriven av vännen Olle Adolpson, var för mig en ny bekantskap. Tillsammans med Sven-Bertils historia om bakgrunden för visan, blev den en varm skildring av hemlängtan.

Olle Adolphson skrev nämligen ett brev till Sven-Bertil, som en period bodde i Spanien för att studera gitarr. Och i brevet fanns texten till visan.

Så där höll det på. Visa efter visa som verkligen kändes berörande. Små historier från Sven-Bertil fyllde ut och berikade musiken.

Åldern är som sagt ingenting att bråka om. Det spelar ingen roll så länge viljan och förmågan att beröra andra med sin musik och sina röster finns där.

Musik