Dennis Lyxzéns INVSN (tidigare Invasionen) har aldrig låtit bättre än så här. På sitt tredje album, som ges ut i både en svensk och en engelsk version, når bandets postpunk nya musikaliska höjder – fräcka riffstölder vävs sömlöst in i de snygga låtarna och produktionen är nära nog perfekt.
Det är dock samtidigt skivans stora problem, den polerade musiken hade mått bra av en stark kontrast och där räcker inte Dennis Lyxzéns ofta uttryckslösa sång till. Den här sortens låtar kräver dessutom energi och även på den punkten levererar INSVN betydligt sämre än samtida genrekamrater som Hemgraven.
Alla dessa brister leder till slut till att basisten Sara Almgens grymma körinsatser gör att man blir mer sugen på att lägga på något med hennes gamla band Masshysteri än att fortsätta lyssna på INVSN.
Bästa låt: #61.