Konsert
Helen Sjöholm – En ny tid
Medverkande: Helen Sjöholm, sång, Andreas Dahlbäck, slagverk, Rickard Nilsson, piano, Jerker Odelholm, bas, Erik Arvinder, violin med mera, Ola Gustafsson, gitarr.
Plats: Kulturens hus stora sal, onsdag 17 november klockan 19.
Inte minst i Norrbotten där ett oräkneligt antal statister kom i kontakt med denna stigande stjärna. Själv fick jag uppleva när hon i någon bygdegård här i krokarna för första gången inför publik framförde "Gabriellas sång". Pollaks instruktion till oss, den stora statistskaran, var att låta oss beröras och visa det. Det skulle se äkta på filmduken och äkta blev det. 18 år senare när jag för andra gången får höra Helen Sjöholm sjunga Gabriellas sång live är känslan lika äkta, tårarna börjar rinna, och jag skulle tro att "inte ett öga är torrt" som man säger, i det totalt fullknökade Kulturens hus. Lika fullsatt som när Lisa Nilsson uppträdde för ett par veckor sedan, vilket är helt följdriktigt, eftersom dessa två damer har Sveriges kanske främsta pipor.
Därför är endast det bästa gott nog för Helen Sjöholm. Hon förtjänar låtar som får håret att resa sig på armarna och hon har flera av den varan. "Jag är en man" i början får publikens ögon att glittra. Tänk att den låg 278 veckor på Svensktoppen, ändå lyckas hon sjunga den som att den fortfarande har nyhetens behag. Kanske för att hon är så glad att få stå på scenen igen efter pandemin.
Hon sjunger enormt bra, toppklass verkligen, och är samtidigt en chosefri stjärna och tackar och creddar låtskrivare och musiker och tekniker i stort sett mellan varje nummer. Bandet är fantastiskt.
Sedan sjunger hon ett gäng låtar från sitt nya album "En ny tid", som med ett par undantag inte riktigt landar lika bra. Kanske för att de är nya och inte så många känner igen dem. Eller så är de helt enkelt inte lika starka och texterna haltar ibland. Bäst från det nya albumet är nog de av Andreas Mattsson.
Konserten tar rejäl fart igen med "Barpianisten" (Piano Man) av Billy Joel med svensk text av Tomas Andersson Wij. Den valsar rakt in i musikhjärtat hos mig. Hennes tolkning av Euphoria, som Loreen annars brukar sjunga, är också härlig, liksom Anders Widmarks "Sylvesters sista resa" och så klart "Du måste finnas" ur musikalen Kristina från Duvemåla.
"Gabriellas sång" får stående ovationer och ett par extranummer blir det också.