Under fredagskvällen står Jennie Abrahamson på scenen i Norra hamn. Hon har släppt fyra album och hennes drömska och atmosfäriska pop är utmärkt. Abrahamson, bördig från Sävar, har dessutom lyckats med konsstycket att slänga ihop ett band där två tredjedelar består av Sävarbor. Bara det är värt en eloge. Bäst är Dance With Me, en låt som skrevs då hon satt ensam hemma en kväll och kollade på Let's dance. En annan höjdpunkt är låtarna från hennes senaste skiva, Gemini gemini, som hon har varit med och producerat. Från den skivan spelar hon bland annat utmärkta The War, en feministisk kamplåt, och mäktiga, söliga och melankoliska Phoenix.
Annars så turnerar hon med Peter Gabriel, sjunger Kate Bushs stämma på liveversionen av 80-talshiten Don't give up, spelade tidigare i år för 11 000 personer i ett utsålt Globen och framträdde med Peter Gabriel då han invigdes i Rock 'n' Roll Hall of Fame. Det rör sig alltså om en världsvan artist.
Med detta i åtanke är beklagligt få personer som har sökt sig till hennes spelning. Jämfört med Sanna Nielsen, som spelade innan, har publiken krympt med minst tre fjärdedelar.
Det är synd, inte bara för att hon turnerar med Genesis föredetta sångare och tillika mottagare av Polarpriset utan framförallt för att Jennie Abrahamson själv är en väldigt duktig och intressant musiker. Tråkigast är att hon inte spelar något extranummer. Vad det beror på vet jag inte, men en teori är att hon inte hör publikens tappra försök att klappa henne och bandet åter på scenen då de överröstas av tivolidisco från det närliggande nöjesfältet.