Musik
Soulful December
Norrbotten Big Band och Britta Bergström med gästerna Viktoria Tolstoy, Shirin, Tingsek och Kerstin Ryhed
Kulturens hus 7 december kl 19
Bandet och Britta Bergström krattade manegen med finurligt arrangerade soullåtar, ballader, där musiken fick en touch av sann jazzinspiration.
I all denna musikaliska rikedom gled de tre gästartisterna Viktoria Tolstoy, Shirin och Tingsek in och ut ur egna kompositioner och läckra versioner av klassiska låtar.
Det tog en stund av första aktens sju nummer innan hela anrättningen hade satt sig. Viktoria Tolstoy startade kavalkaden av svängig soul med Lovely is the day, en lätt gungande låt där Viktorias starka och klara röst drev på, stadigt och tryggt. Mats Garberg lade till ett fräscht saxofoninlägg.
Lika bra att redan från början säga några väl valda ord om grunden för all bra storbandssoul; det väloljade kompet. Alltså, Pål Svenre, piano, Mattias Thorell, gitarr, Peter Olofsson, bas och Sebastian Ågren på trummor.
Vad jag förstår gick de för fullt från första till sista sekund i konserten. Och ett gediget och drivande komp är själva grunden för att skapa det där soulgunget som behövs i en välkryddad soulgryta.
Två för mig nya artister var Tingsek och Shirin och det tog inte lång stund innan jag förstod att de, ensamma och tillsammans, skulle bidra med ett ton av energi och melodiskt sväng. Shirin öppnade med en känslig och varm version av John Lennons Yealous guy och Tingsek öppnade med sin egen låt, World of it´s own
Både Shirin och Tinsek visar sig vara fulla av soulgener. Britta Bergström gör också en fin version av Danny Suesedos Dör för dig.
Andra akten börjar med att storbandet kör en låt skriven av bandets ledare, Joakim Milder. Låten heter Gathering. Milder själv säger att han ville föra in en lite fiber och strävhet i konserten.
När Viktoria Tolstoy sedan levererar en briljant version av Randy Crawfords monsterhit från 1979, Street Life, börjar vi i publiken inse att, ja, just det, soulmusik handlar helt enkelt om sväng!
Temperaturen höjs ytterligare när Shirin tar sig an en tung jazz-soul-klassikern Mercy från 1966. Det finns inget gammalt och dammigt över den här versionen, tvärtom. Nu har konsertkvällen kommit in i självsvängning och när de tre sista numren, Bridge over troubled water, Strangers och Higher ground, levereras börjar det bli väckelsestämning bland publiken.
Och allra sist en traditionsenlig Old lang syne för att liksom lugna ner oss och göra oss beredda att gå ut i en lite halvgrå kväll.