Av det som förr kallades ”prövningar” och för de flesta innebar att livet blev kontinuerligt värre. Utom för dessa som finner utvägen, och hon gjorde det genom orden, iakttagandet, formulerandet. Men "Mitt fosterland var en äppelkärna" handlar också om integritet, om hårdheten; att stå för motstånd, att hellre sätta sig i trappan där på fabriken än att ge upp när ditt kontor tagits över av två spionerande damer från rumänska säkerhetstjänsten.
Som tysktalande minoritet och författare i Rumänien var Herta Müller dubbelt misstänkt. Men gick på något sätt segrande ur striden med dessa avgrundsmänniskor som utgjorde staben för den rumänska, och lite speciella formen av socialistiskt förtryck. Om detta talar hon i sin bok, efter att Angelika Klammer, redaktör och kritiker, ställt sina ganska stela och formella frågor.
Müller blev författare av förtrycket, de allra flesta gick under i självförnedring, apati, fattigdom och anpassning. I detta system som måste utgöra världshistoriens största hyckleri, ingenstans har klyftan mellan de förgyllda deviserna och det ruttna utfallet varit djupare. Detta system, tänker jag under läsningen, med sitt oändliga förråd av grym dumhet, är också förklaringen till varför härskarparet Ceau?escu ställdes upp mot en vägg och sköts. En låtsasrättegång, men verkliga skott, verkligt våld på slutet.
Herta Müller i bondlandets slit, som stadsflicka och översättare på fabriken i Timisoara, som författare, alltmer förföljd och tillsist som fri författare i Berlin. Med sin säregna metod, sitt ordsamlande, sin förmåga att stirra efter fyrklövern i diket både den reella och den metatforiska. Detaljerna som spräcker upp den monolitiska världen.
Hennes djupt moraliska borrande, klarsynen över föräldrar, bägge besegrade av det totalitära, men på var sitt sätt, i tigande och alkoholism. Hennes iakttagelser över regimens människor, hur de präglas av sina lögner, även i minspelet, i kroppspråket; deras krälande. Glädjelösheten, fulheten, själlösheten.
För den som följt hennes författarskap är allt välkända teman, men här mer programmatiskt framställda, avskalade allt utom gestaltad tanke. Fortfarande lika angelägen.