Musik
Jubileumskonsert för Luleå Tekniska Universitet 50 år
Verk av Jan Sandström, Ludwig van Beethoven, Andrea Tarrodi, Fredrik Högberg
Musikhögskolans symfoniorkester, Erik Westbergs vokalensemble, Musikhögskolans kammarkör
Solister: Kim Hellgren, Katarina Giotas, Robert Ek
Dirigenter: Erik Westberg och Petter Sundkvist
Kulturens hus stora sal, 11 oktober
Där satt bankfolk, politiker i karriären, fd ministrar samt vanliga musikintresserade lulebor om vartannat i bänkarna i god demokratisk ordning. Och det bjöds bland annat ett uruppförande av högsta klass signerat Jan Sandström.
LTU står för spetskompetens inom en rad forskningsområden och hyllar tanken om hur konstnärlig och teknisk forskning kan befrukta varandra – allt enligt rektor Birgitta Bergvall-Kåreborn. I denna anda inleddes aftonen med ett verk i experimentets tecken: En global Hyperorgan – där orglar från Piteå, Amsterdam och Berlin spelade digitalt synkront tillsammans med kvällens eminenta klarinettist Robert Ek. Kul som just experiment till smått surrealistiska bilder projicerade i fonden, men lite torftigt rent musikaliskt.
Nästa på tur för de 95 musikerna på scenen var själva sinnebilden för klassisk musik; Ludwig van Beethoven och hans ouvertyr till Egmont från 1810 där Beethoven sin vana trogen busar med de förväntade wienklassisistiska harmonierna. Orkestern – en blandning av elever och proffs – under en påeldande Petter Sundkvist spelade kraftfullt och entusiastiskt men balansen mellan sektionerna var av naturliga skäl inte alltid där. I Andrea Tarrodis ”Poppies in October” för viola och kör blänkte musiken i de lika eleganta som lätta tongångarna där Erik Westbergs Vokalensemble visade mästarklass och Kim Hellgrens viola lekande luftigt, ömsom kommenterade och ömsom kontrasterade kören. Jan Sandströms ”Vuojnha Biegga” bygger på en jojk av Johan Märak där även Musikhögskolans kammarkör tillslöt och verket bjöd på uppiggande humorfriska inslag från kören vilka möttes av entusiastiska applåder från den välfyllda salen. Och i Fredrik Högbergs ”Why do you dance” visade kören mångahanda prov på att en kör ja, den kan låta på väldigt många sätt. Det blev en välbehövlig öronöppnare.
Konserten toppades med ett uruppförande av Jan Sandströms ”Barn av Paradis” – ett beställningsverk till LTU’s ära och till skön poesi av Linnea Axelsson. Hela orkestern och bägge körerna bidrog till detta spännande verk där Lars-Erik Larssons ”Förklädd Gud” ekade i minnet. Och är det något som Jan Sandström är en maestro i så är det att bygga klangligt fascinerande harmonier, hela tiden varsamt överraskande. Och kören fanns där tung och trygg som ett fjällmassiv. Det var en ren fröjd att lyssna till och sopranen Katarina Giotas sjöng Axelssons ord med smittande och vacker inlevelse.