Musik
Norrlandsoperans symfoniorkester under ledning av Eduardo Strausser och med solisten Katarina Barruk.
Verk av Schubert, Brahms, Dvorak samt Barruk.
Kulturens hus, fredag 22 november.
Orkestern under sin nya dirigent, Eduardo Strausser inledde med första satsen ur Franz Schuberts Symfoni no 8, ”Den ofullbordade” från 1822. Och den gudabenådade melodikern Schubert hanterade Strausser och orkestern med den äran. Fullödigt och nyanserat där det vackra ledmotivet elegant vandrade runt i orkestern, repeterades, varierades och stegrades. Det är lätt att bli kär i Schubert, han som enligt Tomas Tranströmer ”rullar viktlös in i framtiden”.
Därefter dags för aftonens solist, Katarina Barruk. Bördig från Storuman men boendes i Oslo. Hon framförde en knippe sånger på umesamiska. Samepop med stöd från en fullskalig symfoniorkester, det var maffigt kort och gott. Hennes fina alt rymde stundtals en rent sfärisk känsla med toner höga som fjälltoppar och kraftfulla som bergsmassiv. Och det kändes så tydligt att hon ville berätta, förmedla känslor, språk som kultur och identitet. Sången ”Ij gåssieke” bjöd på spröda bjällror, viskningar och rop till synkoperade rytmer. Det var förföriskt.
Efter såväl Brahms som Dvoraks ”Slaviska danser” var det dags för Schuberts åtta igen, nu andra och sista satsens vaggande omfamning med fina insatser av klarinett och oboe.
Kvällen avslutades med en jojk där publiken stod upp under applådtacket.