En existentiell ljudvandring i Boden

Den fiktiva myndigheten MESB – Myndigheten för emotionell och själslig beredskap – har som uppgift att kartlägga det svenska folkets tankar och förväntningar om framtiden.

Premiären av ”Kartan över oss” gick av stapeln i Boden samtidigt med ett 40-tal andra orter runt om i Sverige. Det blev en tänkvärd promenad in i ett existentiellt landskap, menar recensenten Andreas Hoffsten.

Premiären av ”Kartan över oss” gick av stapeln i Boden samtidigt med ett 40-tal andra orter runt om i Sverige. Det blev en tänkvärd promenad in i ett existentiellt landskap, menar recensenten Andreas Hoffsten.

Foto: Pressbild

Recension2020-09-20 16:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ljudvandring

Konstnärligt koncept och manus: Lisa Färnström och Joakim Rindå
Komposition och ljuddesign: Hampus Norén
Röst: Johanna Hermann Lundberg med flera

Riksteaterföreningen i Boden

Premiären av ”Kartan över oss” gick av stapeln i Boden samtidigt med ett 40-tal andra orter runt om i Sverige. Det blev en tänkvärd promenad in i ett existentiellt landskap. 

Publiken samlades utanför Bodensia med en app nedladdad i mobilen. Därefter började en promenad runt staden där olika frågor avgjorde vilken riktning du gick innan nästa ”punkt” i kartan på displayen dök upp. Där beskrevs ett nytt scenario att ta ställning till som ytterligare spetsade till dina vägval på livets stig. För egen del – lätt dystopiskt lagd – blev det raskt ganska ödesmättat. Tankarna pendlade mellan Dantes vandring i underjorden med Vergilius till Alfonso Cuaróns film ”Children of Men” där en milt sagt rå mänsklig framtid skildras. Ja, ni som sett den förstår. 

”Kartan över oss” blev en lustfylld tankeväckare med publiken som medaktör. Och nog sjutton fick frågorna som rösten i hörlurarna ställde (engagerat inläst av Johanna Herman Lundberg) fart på tankar och fantasi. Det är en finurlig skapelse som upphovspersonerna Lisa Färnström, Hampus Norén och Joakim Rindå tänkt ut och gestaltat. Och helt i takt med den coronatid vi lever i. Såväl till formen – publiken skingrades raskt som konsekvens av de olika val vi gjorde – som förstås till innehåll i tider där själva existensen ställts på sin spets. 

Kommer våra demokratiska institutioner klara av att hantera en framtid med alltfler och allt starkare konflikter tillföljd av klimatförändringar och överbefolkning? Kommer människor om hundra år att se på vår tid som avgörande? Är det viktigt att mänskligheten finns kvar om femhundra år? Inga lätta frågor – men kittlande och fantasisporrande. Dessemellan hörde vi stundtals poetiska skildringar av en framtid där djuren sakta dör ut, där ”undulater förvirrat fladdrar i tunnelbanegångarna”, där ”lodjur spinner på mossbeklädda balkonger” när naturen obönhörligt tar över folktomma städer. ”Är det viktigt att någon upplever världen?” – onekligen en fråga att smaka på. Mot slutet av promenaden fick var och en av oss en klassificering av vilken typ av människa vi är: optimist, pessimist, romantiker, dystopiker. 

Så håll utkik efter nästa hörlursvandring – Bodens Riksteaterförening finns på webb och i sociala medier. Inte minst du som har ett politiskt förtroendeuppdrag eller annan beslutsfattande position.