De valde att kalla den för Skurstocksfestivalen med anspelning på Woodstock och bjöd in fyra band, alla med någon koppling till Skurholmen. Platsen var fotbollsplanen på Västra Skurholmen, alldeles nära vattnet – en utmärkt plats.
300 släpptes in i publiken. Det var gratis inträde och artisterna ställde upp gratis.
Vid regn skulle det bli inställt, men arrangörerna hade vädret på sin sida. Folk slog sig ner på gräsmattan på filtar eller campingstolar. Det enda som saknades var bajamajor och öltält.
Suget efter musik och att träffa människor var påtagligt och man såg till och med en och annan fullvaccinerad tjuva sig en kram vid glada möten.
Pia-Maria Nutti Holmgren, som bor bara några hundra meter bort, inledde med sina pop- och jojkinspirerade sånger på nordsamiska. Hon har tidigare lett gospelkör, men började för 12 år sedan att skriva musik på sin mammas modersmål och startade ett band. Bland annat har hon vunnit Sámi Grand Prix. Hon har alltid kunnat lite nordsamiska, men har fått ta hjälp av släkten för att kunna skriva. Nu har hon bott ett år i Kautokeino och studerat samiska så att hon ska kunna skriva texterna mer självständigt.
Det handlar mycket om tacksamheten mot naturen och det är stämningsfullt.
Luddes Band of Brothers tolkar klassiska blueslåtar med glöd och inlevelse. De är ett gäng duktiga musiker och det är bra tryck på scenen. Livsglädjen smittar när frontfiguren Ludde Wästfelt ger järnet och sätter igång att börja dansa till solona.
Näst på tur är Anna Morin Band. Hon bjuder på pop och fusion, mest covers men också låten Storm som Håkan Wyöni, en av bandmedlemmarna, har skrivit. Det är proffsigt och medryckande och Anna Morins man Dan Johansson bjuder på långa sköna solon med sin Evi, en sorts synttrumpet. De avslutar passande nog med låten Woodstock av Joni Mitchell.
Slutligen är det dags för coverbandet Vinterrock som spelar rock. Det är alltifrån Rekyls Stilla dagar i Luleå till Bruce Springsteens Baby you were born to run.
Skurstocksfestivalens skapare hoppas att det ska bli en tradition och på att få ta in en mycket större publik nästa gång.
Initiativet är lovvärt i en stad som just har förlorat exempelvis Musikens makt. Men det här var alltså ett helt ideellt arrangemang, hur hållbart det nu är i längden. Det är bara att hoppas!