Varje uppslag följer den klassiska bilderbokens mönster, bild på ena sidan, text på den andra. Fotografen Tahmasebi är född i storstaden Teheran, hans barndomsmiljö doftade avgaser och het asfalt, medan Granström lärda sig älska naturen i Doroteas fjälltrakter, där hon växte upp.
Tahmasebis foton är tagna i städer som Istanbul, Paris, Prag och Sevilla men han har också hittat motiv i Luleå. Men det är inga lätt igenkännliga turistmål som han riktar kameran emot, utan mot sådant som kanske finns i marginalen på de storslagna vykorten, en snödriva på ett fönsterbleck, en trasig röd stol på en grå trottoar, några människor som vandrar på bron över en flod.
Bilder att fundera över, bilder med skiftande innehåll och stämningar, stoff till dikter som betraktaren själv får fantisera ihop. Fotona är inte tänkta att illustrera haikudikterna, men tillsammans bildar bild och dikt ofta en större enhet, 1 + 1 blir 3. Ibland samstämmiga, ibland kontrasterande.
Haikudiktens form är skenbart enkel: bara tre rader, fem stavelser i den första och tredje raden, sju i den andra. Det är lätt att skriva en haiku så att stavelseregeln iakttas. Men det är väldigt svårt att skriva en bra haiku. På ett litet utrymme måste man försöka förmedla något väsentligt. Den tredje raden är kritisk, den bör gärna innehålla en överraskning, kanske öppna dikten mot ett större sammanhang, kanske ge det tidigare sagda en ny belysning.
Majlis Granström har skrivit många fina treradingar, som denna musikaliska lilla dikt om månen
Månen bygger väg
mellan sjöns båda stränder
där ljuset kan gå
Ibland ställer Granström sina naturbilder i kontrast mot vår moderna avancerade tekniska kultur:
Som ett gripenplan
fast i annan miljöklass
landar sångsvanen
Det finns också exempel på den japanska traditionen, där dikten inleds med en årstidsangivelse:
Höstlöven faller
i skogens börsnotering
guld går i kretslopp
Kanske sträckläser man inte sextio haikudikter, men det här är en bok med bilder och texter att återvända till. Jag tror att den lilla smakfullt formgivna volymen ”asfalt/gräs” kan finna sin plats på de kommande helgernas kaffebord.