Hon har släppt tre skivor i Finland, men Håll mig hårt är Frida Anderssons första på svenska och även den första som släpps här. Finlandssvenskan är även en av behållningarna med den här skivan, den kärva tonen rimmar väl med Fridas sanslöst rena, klara röst.
I övrigt är skivan en bagatell i den vispopgenre som just nu kanske framförallt företräds av Melissa Horn. Det är inte dåligt, men de violin- och gitarrbaserade låtarna biter aldrig riktigt tag. Vilsen i Stockholm är ett undantag, men allra bäst är Ulf Lundell-covern Jag saknar dig, då bränner det till på riktigt. Synd att det inte är Fridas egen låt, då hade jag blivit riktigt imponerad.