Dans
SLICK
Av och med Sofia Södergård
Ljusdesign: Tobias Hallgren
Regiöga: Ulrika Malmgren
Koreografiöga: Tarika Wahlberg
Kostymöga: Felicia Kronlöf
Video och projektioner: Tova Nyberg
Ljud: Karl Lund
Dansinitiativet, söndag 4 oktober, klockan 16
Det finns i alla fall en, Sofia Södergårds dragking-alterego Qarl Qunt som intog scenen med sin föreställning SLICK på Norrlandsoperan 2018. Och det blev succé. Nu möter dragkingen Qarl Qunt åter publiken under en turné med dryga 20 stopp i landet. Och för alla dem som kom till Dansinitiativet i Luleå i söndags bjöds en crossoverföreställning som inte lämnar någon oberörd. En kärleksfull parodi på en självupptagen artist och hans syn på kvinnan och kärleken där publiken får följa med på Qarl Qunts fjärde världsturné, både på och bakom scenen, där identitet och sexualitet utmanas genom dansstilarna voguing och waacking.
Sofia Södergård belyser med träffsäker precision maskulinitetens schabloner där en stark, självsäker och hård man framträder med ett ego så stort att han förutsätter att alla vill höra på vad han har att säga, även historier utan poäng.
Samtidigt skapas en alternativ berättelse under föreställningens gång. En historia om sårbarhet där Sofia Södergårds talang både som dansare, skådespelare och dragking tar andan ur mig, inte minst i en romantisk uppvaktning och tango med en partner i form av en röd klänning som slutar i besvikelse. För mitt bland allt testosteron spricker skalet och den mångfacetterade människan bortom två-könsnormen ges plats. För vad skulle hända om vi alla någon gång skulle testa drag, både med oss själva och personerna runt omkring oss?
Sofia Södergård har svaret. I en intervju i höstas berättade hon om sin tid som DJ på en klubb i Stockholm. När hon kom som Sofia fick hon mer kritik för sitt musikval än när hon var där som Qarl. En tydlig bild av maktens normalitet i vårt samhälle som föreställningen SLICK belyser på många plan, inte minst den ytterst könsstereotypa reklamen.
Men förutom att väcka frågor och utmana våra djupt förankrade fördomar är detta framför allt underhållning på hög nivå. För det är vansinnigt roligt när stereotyper dras till sin spets. Dock krävs en balansgång för att inte tippa över till ett slafsigt förlöjligande.Och det fina är att Sofia Södergårds gestaltning genomgående genomsyras av en ömhet där vi alla tvingas möta vår egen, högst personliga, skrattspegel.