Dolda kvinnosjukdomar lyfts fram i ljuset

Med rå humor tecknar skådespelaren Astrid Tägt en berättelse om dolda kvinnosjukdomar och symptomens konsekvenser på vardagslivet. Inte minst bryter hon tystadskulturen i en både informativ och smärtsam föreställning, menar kulturredaktör Eva Åström.

Pjäsen "Kvinnokliniken" av och med Astrid Tägt behandlar dolda kvinnorsjukdomar med rå humor, menar kulturredaktör Eva Åström.

Pjäsen "Kvinnokliniken" av och med Astrid Tägt behandlar dolda kvinnorsjukdomar med rå humor, menar kulturredaktör Eva Åström.

Foto: Eva Åström

Recension2021-09-30 11:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Av och med Astrid Tägt

Regi: Anna Pettersson

Teknik: Gustave Lund

Producent: Strindbergs intima teater

Gästspel Norrbottensteatern onsdag 29 september, klockan 19

Jag vet inte hur många som är bekanta med sjukdomarna endometrios, PCOS och uretrit. Men för alla som såg föreställningen "Kvinnokliniken" vid ett gästspel på Norrbottensteatern lär sjukdomarna etsat sig fast i minnet. Det handlar om dolda kvinnosjukdomar som i vissa fall saknar behandling och som forskningen står rådvill inför. Inte minst på grund av små forskningsmedel.

Det är med andra ord en svidande strukturell kritik som presenteras med klangbotten i genusfrågan där Astrid Tägt gjort sin research grundligt. Bland annat refereras till en stor undersökning av Göteborgs universitet och Sahlgrenska sjukhuset där 700 patienter i västra Götaland fick beskriva sin upplevelse av sina symtom. Det visade sig att kvinnor var tvungna att skatta sin smärta och sin psykiska ohälsa mycket mer än män för att symtomen ens skulle skrivas in i journalen. 

Men framför allt är det en berättelse om hur vardagen påverkar dessa kvinnor. Minnesvärt är bland annat mötet med Astrids sexualitet som numer är arbetssökande, varslad på grund av arbetsbrist när livmodern gick in i väggen. Sammantaget en gestaltad berättelse om njutning, smärta, sorg, lust, kladd, blod, skam och självhat. Astrid Tägt lyfter en viktig fråga om resursfördelning av forskningsmedel och bemötande inom vården. Kort sagt. Berörande ögonöppnare.