Litteratur
Gunilla Boëthius
En livslång hemlighet
Albert Bonniers Förlag
Citatet är hämtat från Gunilla Boëthius självbiografiska bok ”En livslång hemlighet”. Den handlar om hur hon genom ett DNA-test år 2018 får reda på att Carl Gustaf Boëthius, hennes älskade pappa som hon känt djup gemenskap med, inte är hennes far.
Gunilla Boëthius berättar i korta och lättlästa kapitel om det känslomässiga kaos som drabbar henne, när hon försöker begripa att hon har en för henne okänd finsk far.
Hennes finlandssvenska mor, Britta Andersén, Billie kallad, hade på 1940-talet tjänstgjort som sekreterare åt officeren Paavo Talvela (1897–1973). Han fick hjältestatus när han med sitt förband under vinterkriget lyckades besegra ryssarna i slaget vid Tolvajärvi i december 1939.
Talvela hade fru och barn i Helsingfors men förälskade sig i den unga Billie och deras förhållande blev långvarigt. 1944 reste Talvela till Stockholm för ett kort besök och stämde träff med Billie. Då blev hon gravid.
Vid samma tid förberedde hon sitt bröllop med Carl Gustaf Boëthius, en religiös och filosofiskt lagd lärare, som tillhörde en aktad lärdomssläkt. Hon skyndade sig att förföra honom före bröllopet, och han trodde i hela sitt liv att han var far till Gunilla.
Denna märkliga släkthistoria med finska vinterkriget och fortsättningskriget som fruktansvärd bakgrund är fängslande läsning. Den ställer den borgerliga svenska idyllen mot de finska anförvanternas öde som präglades av krigets lidanden.
Gunilla sörjer och rasar över moderns svek, hon har lurat sin man och sina barn. Och varför hade Talvela aldrig kontaktat henne? Hade han aldrig undrat över sin dotter i Sverige? Men han berättade i alla fall innan dog för sin brorson att Gunilla fanns, vilket så småningom ledde till att hon informerades om sin finske far.
Trots alla konflikter med modern, sitter Gunilla i november 2002 vid hennes dödsbädd och högläser dikter ur ”Fänrik Ståls sägner” och sjunger ”Björneborgarnas marsch” med all den kraft hon förmår. Billie dör och tar sina hemligheter med sig i graven.