Musikteatern "Virginia Woolf" av Piteå kammaropera bjuder på en djupdykning ner i den engelska författarinnans mångskiftande begåvning, menar recensenten Andreas Hoffsten.
Konsert
Virginia Woolf
Regi & dramatisering: Elisabet Ljungar
Musik: Nino Rota, Dominick Argento. Scenografi: Maria Antman
Ljus: Jesper Cederholm
Medverkande: Emma Sventelius, mezzosopran; Andrea Björkholm, skådespelare, Robert Ek, klarinett; Béla Beer, cello; Pontus Carron, piano.
Premiär 10 oktober på Studio Acusticum, Piteå
På scenen en mezzosopran, en skådespelerska samt en trio högkaratiga musiker; piano, cello, klarinett. Första akten utgörs av en dramatisering av Woolfs novell ”Änkan och papegojan”, en bitterljuv skröna där girighet kontra livets sanna värden låg i fokus, inklusive en knorr om kärleken till djur. Andrea Björkholm som änkan for likt en filifjonka mellan hopp och förtvivlan. Synd att man kände sig tvungen att smyga in redovisande, berättande inpass som enkom tyngde. Men musiken av Nino Rota – Fellinis gamle vän – var finurligt rapp och illustrativ som i den bästa stumfilm.
Musikerna Béla Beer, cello; Pontus Carron, piano och Robert Ek, klarinett i Piteå kammaroperas uppsättning Virginia Woolf.
I andra akten sjöng Emma Sventelius inlevelsefullt och vackert, inte minst i de stillsamma partierna. Materialet var texter ur Virginia Woolfs dagböcker tonsatta av Dominick Argento. Insiktsfulla, ångestladdade och bitvis sataniskt ironiska texter – de står att läsa i det utmärkta programbladet.
”Det är spännande med hybridteater” menar regissören. Jag kan bara hålla med.
Fotnot: Föreställningen gästspelar i Luleå på lördag 12 oktober.