Musik
Sommarljus Visfestival
Medverkande: Sara Wohlin Zerpe med band. Nathalie Lindqvist, Anja Storelv & Hans-Lennart Bruun. Vera Vinter. Och i kvällspasset: Ellinor Brolin, Frida Andersson, Kajsa Grytt och Anna Stadling.
Konferencier: Marika Lagercrantz
Arrangör: Edefors akademien
Edfors, lördag 8 juli
Festivalgeneralen Johan Jansson sjöng Mats Paulsons ”Visa vid vindens ängar” där det som vi vet ”fladdrar till i en tyllgardin” – som en peppig inledning innan Sara Wohlin Zerpe tog vid som dagens första artist. En singer-songwriter med fina dur/moll-växlingar och poetiskt välsvarvade texter där temat uppbrott, att låta sig beröras av livet var bärande. Kanske var det nerverna men hon halkade lite med tonträffen emellanåt. Umeåbaserade Nathalie Lindqvist sjöng med omisskännlig gospelkänsla ett knippe sånger, bland annat ”Hela tiden” med tänkvärda rader om envisa självtvivel.
Därefter plats på scen för dagens stora begivenhet; Anja Storelv och ”HL”; Hans-Lennart Bruun. Det blev en resa rakt ner i hjärtenerven av den samiska kulturen. Storelvs jojkande och Bruuns följsamma spel på ståbas och dragspel fick publiken att ropa, vissla, applådera och – det är jag säker på – fälla en tår av musik som berörde. Hon jojkade ”Engel Nieida” – om flickan som aldrig fick se dagens ljus, sällan framförd ”då den är så jobbig” som Anja Storelv berättade. Hon jojkade den vackra ”Čuoŋu” om vårvintern med brusande stark röst. Hon jojkade Nils-Aslak Valkeapääs lovsång till vinden, till de samiska vidderna; ”Sámi eatnan duoddariis”. En jojk hon förövrigt sjöng för den amerikanske utrikesministern Antony Blinken under hans Luleåbesök och som sen blev utgångspunkt för ett samtal dem emellan om urfolkens idéer att man inte tar mer än man behöver här i världen. Vi kan bara hoppas att denna kanske inte fullt ut typiska amerikanska tankefigur sådde ett frö hos den ärade gästen.
Det blev en resa som sent ska glömmas när Anja Storelv och ”HL” med stor musikalitet målade upp ett Sapmi i full koloratur med jojken, trumman och ett rytmiskt exakt komp.
Också Vera Vinter har ett eget musikaliskt universum med hyllning till ljuset och träden, till björken som ger värme, som hyllar våren med sina ljusgröna musöron och där vi kan hänga tvätt mellan stadiga stammar. Och hon sjöng med snyggt formulerad undertext om sin mormor ”som alltid hade tid”, närmast en provokation i våra dagar. Hon samplade snitsiga slingor på gitarren och lovsjöng såväl Bodil Malmsten som Kristina Lugn med en pärlande klar röst.
Fotnot: En arrangörsklassiker: sörj inte dem som inte är där, gläds åt publiken som är på plats. Men nog var det synd att Bodens kommun inte hade koll på evenemangskalendern och lägger en konkurrerande stadsfest samma dag.