Tidskrift
Provins nr 1/2021
Allkonstnären, portalfiguren i samiskt kulturliv som inte ens sextioårig gick ur tiden 2001. En dynamisk personlighet vars verksamhetsfält sträckte sig från musikskapande till kulturpolitisk aktivism och organisation. Kanske ändå främst poet, men även bildkonstnär (alltså även det aktuella numrets konstnär), förläggare, jojkare. Lika starkt lokalt förankrad som hemmastadd i globala sammanhang.
Ett stort textavsnitt återger hans ”Rimfrosthuvud och drömsynen”, en poesikonsert eller jojk-nō, skriven i nō-teaterns traditionella form. En japansk teaterform med masker och arkaisk stilisering och en intonation i framträdandet som är både genomträngande och mässande.
Som helhet ett intressant nummer, vissa bidrag ställer sig beundrande okritiska strax intill Valkeapää, skriver en slags nutida hagiografi, en kultisk hyllning. Andra diskuterar hans betydelse, ägnar sig åt allsidig kritik. Exempelvis konstnären Britta Marakatt-Labba som kände honom väl och förstår och uppskattar hans motivvärld och inspiratörer men inte ser bildkonst som ”hans bästa gren”.
Författaren Sigbjørn Skåden har en annan distans, debuterade några år efter Valkeapääs död och kan umgås friare, men utan knäböjning. Beskriver alltså komplikationen med en portalfigur som var både en samisk arketyp och en samisk aktivist, renskötare och rättskämpe i dialektisk samling. Kanske numrets intressantaste bidrag som lite fyrkantigt men metodiskt resonerar sig fram genom minoritetskulturens säregenheter och motsättningar. Skåden växte upp i ett samiskt småbrukarsamhälle som först sent kunde erövra och få aktning för sin samiska ställning.
Alla ortnamn i Provins återges denna gång i samisk språkdräkt, Kautokeino är följaktligen Guovdageaidnu och den mångomtalade Altälven med sin stora strid heter Álttáeatnu. Det är ett rättvisegrepp med tydlig pedagogik och kanske en fingervisning om var minoritetsfrågan har sin rot; i ett särskilt språk, i en särskild form för att beskriva världen och dess karaktär. Bevarandet av dessa språk är kanske också minoritetsfrågans heliga Graal, utan den riskerar de övriga kulturella uttrycken att bli mest behaglig dekoration, utsatt för svårartad appropriering. Det är i språket människan finns och återfinns.