Den gustavianska eran utifrån en hemlig dagbok

”Det låg ett skimmer över Gustafs dagar, fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill”, så skrev skalden Tegnér i en dikt om Gustav III och hans tid. Diktraden har fått ge namn åt en ny bok om den gustavianska eran, skriven av Margareta Beckman.

Margareta Beckman är aktuell med en ny bok om den gustavianska eran.

Margareta Beckman är aktuell med en ny bok om den gustavianska eran.

Foto: Pressbild

Recension2021-07-30 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Margareta Beckman

Det låg ett skimmer över Gustavs dagar… Hedvig Elisabet Charlotta och den gustavianska tiden.

Lind & CO

Delvis bygger hon sin framställning på Hedvig Elisabet Charlottas hemliga dagbok, ett digert material på 7 000 handskrivna sidor. Charlotta kom till Sverige redan som 15-åring för att gifta med Gustavs bror, hertig Karl. Hon var en god skribent och de citerade dagboksanteckningarna är friskt omedelbara och ger en närhet till personer och händelser vid hovet.

Ja, visst var tiden både skimrande, utländsk och flärdfull men också full av intriger, sammansvärjningar och krig. 1789 bröt den franska revolutionen ut, som franskvännen Gustav III betraktade som en stor katastrof.

Inledningsvis beskrivs Gustavs barndom och uppväxt. Föräldrarna, den älskvärde Adolf Fredrik och den viljestarka Lovisa Ulrika, behärskade inte svenska, och Gustav fick redan som treåring undervisning i franska, ett språk som han senare kom att tala flytande och förmodligen bättre än svenska. Från fem års ålder undervisades Gustav i en mängd ämnen, strängt påpassad av sina lärare.  

Märkligt nog hade han redan som 5-åring genom rådets beslut förlovats med den danska prinsessan Sofia Magdalena. Förbindelsen skulle bättra på förhållandet till ärkefienden var det tänkt. Gustaf beslöt sig som 20-åring att ingå äktenskap med henne. De vigdes under stora festligheter 1766.

Trots all undervisning tycks Gustav ha saknat grundläggande kunskaper om sexuallivet. Kungen tog så småningom hjälp av sin vän Munck, som ombads komma till kungaparets sovrum och visa hur man genomför ett samlag. Givetvis uppstod skvaller om Munck. Var han också drottningens älskare?  

Beckman beskriver Gustaf som den store teaterkungen, som själv skrev dramatik, älskade all scenkonst och som lät bygga det gustavianska operahuset 1782 och inrätta Kungliga Dramatiska Teatern 1788.

Gustav ville också spela rollen som en tapper krigarkung men misslyckades i sina krig. Han ville både erövra Norge från Danmark och inta Sankt Petersburg, men de storslagna planerna gick om intet.

Beckmans lättlästa bok innehåller väl inte så många nya historiska rön, men hon ger en mångsidig bild av den begåvade kungen, som till slut föll offer för en sammansvärjning. Han sköts i ryggen på en maskeradbal och till och med då talade han franska: Je suis blessé! Jag är sårad!