Fräsig tango fick det att rycka i smalbenen

Det blev dubbla extranummer när Norrbottens Kammarorkester och Isabelle van Keulen Ensemble lirade fräsig tango så det ryckte i smalbenen.

Isabelle van Keulen, Christian Gerber och Rüdiger Ludwig i tangotagen

Isabelle van Keulen, Christian Gerber och Rüdiger Ludwig i tangotagen

Foto: Andreas Hoffsten

Recension2024-11-15 10:57
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musik

Norrbottens Kammarorkester möter Isabelle van Keulen Ensemble 

Musik av Ástor Piazzola och J S Bach 

Kulturens hus torsdag 14 november.

Kvällens huvudkompositör, argentinaren Ástor Piazzola, har utvecklat den klassiska sentimentala tangon. Tango Nuevo har påtagliga influenser från amerikansk jazz. Det märktes tydligast i konsertens sista ordinarie nummer ”Tangata del Alba” där bandoneonisten Christian Gerber samman med basisten Rüdiger Ludwig inledde i mjukt vilande tongångar varpå musiken växte, rytmiserades med flera instrument, förutom stråkar även piano (Ulrike Payer). Isabelle van Keulen spelade av hjärtans fröjd, det märktes att hon trivs i tangons värld och det blev mycket spel på e-strängen; alltså isigt ljusa toner förgyllt med precisa glissandon.

Bandoneon är ett slags dragspel, typisk för tangon och liksom för dragspelet generellt i klassisk musik – ett instrument för virtuoser. Så ock denna afton. Publiken bjöds på sex olika kompositioner av Ástor Piazzola där det inledande stycket ”Tanganzo” från 1969 blev höjdpunkten med sina mörka bastoner i en enkel vacker melodi som sedan närmast exploderade i vilda punkterade rytmer. Men överlag kändes Piazzola i mina öron ändå aningen enahanda.

En av Piazzolas idoler var Johann Sebastian Bach och vi fick höra en så kallad dubbelkonsert där oboen ersattes med bandoneonen och cembalon av piano. Lite kul blev det mycket beroende på orkesterns snyggt gungiga, ack så typiska barocktakter.