Röörs salong
”Nej! Det är orättvist att vara liten!” Ett scensamtal med Suzanne Osten, Gunilla Röör och publiken.
Norrbottensteatern 30 november.
Till ”Röörs salong” på Norrbottensteatern – ett fräsigt friskt grepp (även om det lånats in från Stockholm) av nya teaterchefen. Och kvällens gäst, Suzanne Osten, stridbar som en grekisk prästinna för barns rätt till fullödigt konstnärliga upplevelser, tillika grundare av Unga Klara, författare, regissör, professor och syrerik provokatör. Kort sagt välrenommerad i ämnet och ännu på ålderns höst genuint nyfiken och lyssnande – och lite arg.
Det blev en lyckad blandning av föredrag och samtal kring existentiella frågor om barnet som begrepp, barndomen och det eventuella barnet i oss alla. Och publiken var med på noterna, skrattade, applåderade och ställde frågor som Suzanne Osten tog på volley och kastade tillbaka. Dialog med andra ord. ”Vi är ju berättande djur, skvaller och historier, allt vi snappar upp omkring oss vill vi föra vidare, knåda till och få respons på. Bli sedda, bekräftade”. Så vad är då skillnaden mot barnens behov? Svaret låg liksom i luften.
Osten berättade bland annat om sin uppsättning av Ann-Sofie Bárárnys pjäs ”Babydrama”, teater för barn från 6 månader upp till ett år. En välkommen till livet-pjäs för spädbarn. Ett milt sagt kulturpolitiskt ställningstagande som naturligtvis förfärade vissa. ”Texten var förstås obegriplig, men kroppen kan bebisar läsa av, vetgirigt undrande om vad livet går ut på”. Nyttiga insikter för oss vuxna som kan ha glömt barndomens betingelser och små nyanser i vårt människoblivande. Existentialismen är en humanism som vi vet.