Litteratur
Alla dessa djefla qvinnor. Berättelsen om de första feministerna.
Författare: Anna Laestadius Larsson
Piratförlaget
Spännande kvinnohistoria kan den också kallas, med all rätt, undertiteln utsäger att den handlar om de första feministerna, det är ett omdöme som kan diskuteras. Hedvig Charlotta Nordenflycht, Olympe de Gauges och Mary Wollstonecraft kan gott sättas upp på piedestalen eftersom de förde en ojämn kamp på kulturens fält, en kamp för kvinnans rätt (vilken till största delen saknades), ofta nog för demokratins rätt och mot det massiva, patriarkala förtrycket och dess dumhet.
Författaren skriver dessutom väl, följsamt och med journalistisk schvung. Där finns också problemet med denna historieskrivning, den blir oftast pamflettig och hurtig, hon gör hjältehistoria där Rousseau och andra uppburna män får ungefär samma roll som Kulturprofilen och de kvinnliga förkämparna då blir en del av metoo, fast lite innan. Det är lättläst men också anakronistiskt och inte så klargörande.
All historieskrivning utgår från skrivarens egen tid, dess frågor, dess skam eller stolthet. Men verkligt spännande blir det först när man överskrider sin tidsliga begränsning och förmår förflytta sig till just denna forna tid. Då blir inte Karl XII en förgörande skurk, som han nyss blev i en uppmärksammad bok, utan en enväldig kung i ett bisarrt maktspel i Norra Europa. Och Laestadius hjältekvinnor förblir modiga, men också aktörer på 1700-talets villkor.
Nå, med detta kan Laestadius bok faktiskt rekommenderas. Först tar vi det lättlästa, sedan det tankeväckande.