Författaren Mikael Niemi bjuder på tre olika skrönor i musikföreställningen "Kon flyger".
Musik
Kon flyger
Medverkande: Hasse Alatalo, Janne Olofsson, Mikael Niemi och Johan Andrén
Ebeneser, fredag den 18 mars, klockan 18
Det verkar finns en överenskommelse mellan publiken och ensemblen när musikerna Jan Olofsson, Hasse Alatalo och Johan Andrén tillsammans med författaren Mikael Niemi inleder sin turné med föreställningen "Kon flyger" på Ebeneser. Ett förlåtande överseende med både viss musikalisk ostämdhet, nödrim och stereotypa könsroller. Ett närmast osynlig band till en berättelse om Tornedalen och dess människor som verkar vara allmänt accepterad och uppskattad.
Själv kan jag inte bortse från den unkna kvinnosynen och den helt manliga inramningen. Visst, vemodet skapar igenkänning. Likaså skogen och naturen, men konserten andas något annat. Kvinnor och män gestaltas som schabloner, inte minst i en av Mikael Niemis berättelser, denna om hans kompis Erkki, vid berättelsens början en ungkarl, men som förlorar sin mandom i en baklucka på en Volvo bland tjuvskjutet älgkött tillsammans med en storväxt bärplockerska, som visar sig vara en björn.
Tanken är att beskriva den tafatta tornedalsmannens svårigheter att närma sig den andra könet, säkert med ironi, men ärligt denna berättelse landar helt fel. Det är inte roligt, bara beklämmande.
Musiken bjuder förvisso på nostalgi, Gustaf Fröding, polkor, berättelser, fin musik och en ombearbetad version på meänkieli av en låt av Mando Diao, men den evigt manliga blicken svävar som ett dystert moln över hela arrangemanget.
"Asplöven darrar. Hjärtat förblir. Gud tar kompledigt och släpp aldrig taget om min hand”. Visst, orden berör – men når inte på djupet. Gemytligt för vissa förstår man på publikreaktionerna. Själv är jag förblir jag oförstående inför konceptet.