Litteratur
Fanny Härgestam
En by i Champagne
Natur & Kultur
Det är ingen särskilt analytisk bok, men den är konkret om hur det övergivna föder det missnöjda, hur före-dettasamhällen tänker. I stora skiften måste människor agera annorlunda. När småbruken i norra Sverige försvann under sextiotalet tog man bussen in till stan och blev arbetare. Ganska smärtfritt och med högre inkomst dessutom. En viss saknad efter vilan bakom hässjan och kornas milda ögon, men mer pengar för välståndets varor.
När gjuterierna eller småbruken försvann från Champagne blev nostalgin till bitterhet, inkomsterna sjönk, avfolkningen tilltog och Le Pen hyllade byns lidande med årliga besök. Ett samhälle med en självkänsla stor nog att utse borgmästare som ledare för de sextio själarna. Med ressentiment som enda ledstjärna.
Utifrån Brachay kan man tänka vidare om hur den nyliberala eran förstör det mänskliga samhället. I drömmen om ständig profit kan vi leva, men bara så länge någon sköter de mänskliga sammanhangen som förr. Skatt, skolor, sjukhus, trygga arbeten och bra grannar.
Så blir det inte, som bekant.
Härgestam visar alltså på förfall, men två slags förfall. Eliternas övergivna Europa där småfolket förgräms av främlingshat, dumhet och nostalgi. Men också sönderfallet hos de organiserade högerextremisterna, familjen Le Pens inbördeskrig, grisigheten i själva politiken som grisar ner alla som befattar sig med den.
Sextio åldrade fransmän. Borgmästaren är bonden Gérard Marchand. Han förbittras till den grad att han lämnar partiet när Nationella Frontens far och dotter slåss för öppen ridå. I övrigt ältar han oförrätter och formulerar gärna Frankrikes forna gloire. Hustrun tränar simning, älskar honom högst måttligt. Ingen av dem tar bussen till stan och där finns för övrigt inga jobb.