Litteratur
Titel: Kafkalunga
Författare: Cecilia Hansson
Förlag: W & W
Hon har därefter färdats vidare, genom det tornedalska, genom samtiden betraktad från skilda horisonter, i romanen ”Snö och potatis” var det norrbottniska mer än en ständig referens, det var ett slags färdmedel för ett livs framdrivande.
Nu kommer Wien, Kafka och självet tillbaka i romanen ”Kafkalungan”. I bokens början står hon utanför en port till Hauptstraße 187 och tänker sig in i Kafkas tid. Det är så hennes bok är uppbyggd, Kafka är en referenspunkt till vardag, till familj hemma i Sverige, till minnen av uppväxt, ungdomssynder, förvillelser och förhoppningar. Det är vår och hon har läst sig igenom vintern och sökt bland breven och dagböckerna. Sådan intensitet gör att man tillslut blir den andre, Heidenstam fick besök av Karl XII när han skrev Karolinerna, nattliga besök.
Kafka är sekelslutsstämning och imperiers undergång och det modernas födslovåndor. Cecilia Hanssons tid är påfallande vardaglig och välståndspräglad. Länge har jag svårt att få de två världarna att gå ihop, i umgänget med historiska personer kan också ett motsatt tillstånd inträda nämligen de oövervinneliga känslan att aldrig någonsin komma den andre under huden, att endast känna hur avgrunden av tid bekräftas. Kafka hostar och går genom sina kärleksförhållanden, Cecilia Hansson är orolig för förkylda barn hemma i Stockholm. Nej, det samsas inte.
Bäst lyckas romanen (är det en roman?) när författaren låter Kafkas tid spela och spegla sig i egna förutsättningar. Då blir läsefrukterna levande, antisemitismen (tre Kafkasystrar dör i koncentrationsläger), den febriga undergångsstämningen av lungsot och fin de siecle. Men något virus orsakar inte tuberkulosen, där tar hon fel, en stavformad bakterie är det, den kan bekämpas med antibiotika, om än med viss svårighet. I scener från olika Kafkastäder blommar prosan upp, tuberkulosens kulturhistoria har fyllt och fortsätter att fylla litterära rum. Hon drabbas själv av svårartad hosta, minns sin mormor och vistelserna i Sandträsk, Kafka får följa med, och äntligen samsas historierna där i tidens allvar.