Litteratur
Kajsa Bengtssons yttersta tankar
Therese Henriksson
Opal
Som sig bör har romanen en humoristisk ton, en huvudperson som tycker sig vara lite valhänt och vars relationer blir lite knasiga. Dramatiken är rent livsfarlig. Samtidigt, och utan att berättandet tar en alltför stor psykologisk omväg i huvudpersonens innersta känslor, är det lätt att känna igen sig i henne.
Kajsa bor i den påhittade orten Aleå i Norrbotten. Allt börjar med att hon som första sjua har lottats till att bli skolans Lucia. På väg hem, och uppfylld av tankar på uppdraget, brister isen när Kajsa genar över sjön. Men med hjälp av ett par skidstavar lyckas en äldre man på hundpromenad, hon ser mopsen underifrån, dra upp henne ur vaken. Hunden kommer dock att orsaka nästa drama.
Det sker under det sista framträdandet i stan. Räddaren och alla i familjen finns i publiken men så smiter mopsen. Kajsa och stjärngossen Elliot remmar iväg efter den.
Och så här fortsätter det. En resa till Haparanda slutar med att bussen kör i diket, en fest får oönskat besök och ett lättsamt biobesök blir mest konstigt.
Kajsa blir bara tröttare på allt som händer - och på sina försök att undvika Elliot, som hon är kär i. Men allt reder ut sig innan det nya året börjar. Detta går att berätta, för ett lyckligt slut i en feelgoodroman är ingen riktig spoiler.