Efter inledande starten med bara kärnan av bandet på scenen fylldes omgivningen med musiker. Mestadels män.
”Det svänger, men det är också lugnt … och man hör texterna”, svarar en kvinna från Uleåborg. Hon är på väg in i konsertsalen när jag ber henne berätta varför hon gillar Bo Kaspers Orkester. Jag frågar för det är inte självklart för mig vad charmen är.
Kvällens konsert i Kulturens hus i Luleå “hyllar och sammanfattar” bandets dryga 30 år i världen. Uleåborgaren och hennes vänner har lyssnat på Bo Kaspers sedan 90-talet, då de var nya som orkester. Hittills har musiken inte lyckats fånga mig, men bandet har rykte om sig att vara riktigt bra live och jag är redo att ge “BKO” en chans.
Konserten börjar prestigelöst med några lugnare låtar och endast de fyra originalmedlemmarna på scenen. Piteå-bördiga sångaren Bo Sundströms röst är ett fenomen – len och knarrig som läder, och en aning monton. I mellansnacken raljerar han och brer på med pitemål. Drar historier från trakten och publiken uppskattar igenkänningen.
”Hur länge irrar Lazarus”, från senaste albumet, är kvällens första pärla för mig. Hade den spelats längre in i konserten hade jag nog fällt en tår. Nu är jag inte tillräckligt uppvärmd.
Vid refrängen till ”Dansa på min grav” tänds hela scenen upp, Bo Kaspers har fått förstärkning och blivit en niomannaorkester. Nu blir det svängigt på allvar.
Åtta av nio musiker på scenen är män, noterar jag. Ida Sandlund från Norrfjärden får jobba ikväll, i övrigt går arbetstillfällena, som så ofta, till penisbärande musiker. Grattis.
Bo Kaspers Orkester
Outtröttligt öser BKO på i två timmar. Med låtar som sträcker sig över ett brett spektrum av genrer och uttryck blir konserten dynamisk och faktiskt aldrig tråkig. Första timmen flyger förbi rentav. När jag, i andra timmen, börjar bli mätt på jazz och vispop är det lämpligt nog dags för funk och disco. Bo Sundström ber publiken att ställa sig upp och det dansas generöst, trots en aktningsvärd medelålder i stolsraderna.
Hiten “I samma bil” sparas till extranumret. Jag minns det som att den spelades sönder i radio när den var ny. Sinnesjukt leds blev jag, och sedan dess har jag varit allergisk mot den. Det är nästan tjugo år sedan inser jag, och får svindel. Dags att gräva ner stridsyxan. Live med niomannabandet är “I samma bil” ösig och helt fantastisk.
Jo, Bo Kaspers Orkester lever upp till sitt rykte om att vara ett av landets bästa liveband.
Bo Kaspers Orkester drog fullt hus i Luleå och övertygade som ett av landets bästa liveband.