Bjuder på en resa till himmelska sfärer

Det sägs att svenskarna är ett körsjungande folk. Och har du det minsta intresse för körmusik så är ett tips att införskaffa cd:n ”The Cloud of Unknowing” med Erik Westbergs vokalensemble. En sånglig kärleksakt, en resa till himmelska sfärer.

Erik Westbergs vokalensemble är aktuella med CD:n "Clouds of the unknowning" som beskrivs som en musikalisk resa till himmelska sfärer av recensenten Andreas Hoffsten.

Erik Westbergs vokalensemble är aktuella med CD:n "Clouds of the unknowning" som beskrivs som en musikalisk resa till himmelska sfärer av recensenten Andreas Hoffsten.

Foto: Stefan Larsson

Recension2022-09-08 14:15
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musik/CD

The cloud of unknowing

Erik Westbergs vokalensemble

Dirigenten och professorn i musikalisk gestaltning, Erik Westberg, har total koll på sitt instrument; kören. Det är precist, organiskt och klangligt strålande. Som att i anden vandra över de elyseiska fälten – eller de saligas ängder om du vill. Det är stort kort och gott. 

Sex tonsättares verk presenteras och förutom kören medverkar Kim Hellgren på viola (känd från Norrbotten NEO) samt Markus Wargh och Aaron Sunstein på orgel. Först ut är Fredrik Högberg med sin ”Why do you dance?” med trippande sopraner mot en harmonisk bastion av mansröster. En vrenskande viola punkterar stundvis kören. Därnäst Paula af Malmborg Ward med ”Sunplay – 55 bars before dusk”. Ett stycke med starkt dramatiskt utspel i växelverkan med sugande, närmast klagande toner.

Andrea Tarrodi tillhör de nya stjärnskotten på den svenska musikhimlen. Jag hörde hennes ”Acanthes” på Berwaldhallen under årets Östersjöfestival. Ett varmt gungande mästerstycke. Här får vi lyssna till ”Poppies in October” med text ur diktsamlingen ”Ariel” av Sylvia Plath. Vallmon, det blödande hjärtat som metafor för kvinnlighet, liv och död. I Tarrodis musik; en envig mellan det mänskligt sköra och Kim Hellgrens ödesmättade viola som ett slags överjag. Men tolkningen ligger i lyssnarens öra. Berörande vackert är det oavsett. 

Brett Dean är verksam i Tyskland och i hans ”Was it a voice?” hörs klosterlikt mumlande mansröster innan altar och sopraner gör dem sällskap och stycket växer i komplexitet. Jan Sandström är verksam som lärare i komposition vid Acusticum i Piteå (hade bl a Andrea Tarrodi som elev) och en av våra internationellt mest spelade kompositörer. Hans ”Lux Aeterna” rymmer en harmonik som lenaste sammet (ursäkta klyschan). Och där ovan en ren och klar sopranstämma. Sublimt. 

Carl Unander-Scharin har mestadels vokal- och elektroakustisk musik på sitt cv. Här presenteras hans sexdelade verk ”The Cloud of Unknowing”, att likna vid en mässa. Stycket bygger på en munks 1300-tals text där handlingen kretsar kring att närma sig Gud ren och ”ovetande”. Må så vara. Orgelns pumpande ger extra relief åt musiken och såväl ”Darkness” som ”Prayer” har en själslig tyngd – profan eller sakral kan kvitta. 

En tekniskt välproducerad cd och med en bra musikanläggning blir det nästan som att höra dem i verkligheten.