Bildts liv och karriär skildras invirat i svenska politikens och världens utveckling.
Bildt, partiledare i 13 år, statsminister i tre och utrikesminister i åtta, är en av Sveriges mest kända. Han är en politiker som delat befolkningen. Borgerliga väljare har gillat honom, höjt honom till skyarna.
Väljare på vänsterhalvan har en mer negativ syn på Bildt. Särskilt under de ekonomiskt svåra åren av hög arbetslöshet, hög ränta, stora budgetunderskott och ökad statsskuld då han var statsminister. Det påminns man om i Hägers bok. Allt om Bildt kommer upp på bordet. Mycket är förvisso inte positivt.
Besserwissern, nörden, den självcentrerade, arbetsnarkomanen, den bjäbbande grälsjuka, till synes ojämställda personen träder fram. En krävande person som ser att andra helst jobbar nästan dygnet runt som han själv. En som är långsint med hämndbeteende mot dem han är fientligt inställd mot.
Man förvånas av uppgifter om att Bildt har arbetat för amerikanska intressen på 70-talet och oklarheten om hur och var han gjorde merparten av sin värnplikt.
Och man förskräcks av de ekonomiskt lukrativa uppdragen för familjen Lundins oljeföretag, amerikansk opinionsbildning för Irakkriget och ägarandelar i bolag med god ekonomisk utdelning på rysk olja och gas som Bildt tagit.
De uppdragen, som man undrar varför Bildt har tagit, har nackdelar vad gäller moralisk image. De solkar fredsmäklaren i Bosnien från mitten av 90-talet.
Bil med körförbud, odeklarerat utlandshus som måste beskattas i efterhand, att ta pengar för uppdrag till eget bolag samtidigt som ministerlön uppbärs i tolv månader efter avgång och annat rinner av Bildt.
Bildt är skolexempel i journalistutbildningar på att vara svårintervjuad. Han vägrar svara på frågor som de är avsedda, utan undviker, korrigerar eller svarar bokstavligt, som: Frågare: ”Var ditt tåg sent?”. Bildt: ”Det var inte mitt tåg, utan SJs”.
Ja, Bildt liknar Trump i flera avseenden varav ett, utöver att båda twittrar flitigt, är en fientlighet mot vissa journalister och medier.
En underskruvad humor med överklassens diskreta charm och jippon från misslyckade sånginsatser till framträdanden i chockmönstrad kavaj samt okonventionella grepp gör att det negativa Carl Bildt gjort är bortblåst. En del talar om honom som ny moderatledare vid 68 års ålder, 18 år efter att han slutade vara det. Kanske det, han har inte ungdomlighet och oerfarenhet emot sig längre.