När en bibelkunnig vän blir upprörd över att hon inte läser Bibelns berättelser metaforiskt och inte respekterar upphovsmänniskornas intentioner, blir Thorgren i sin tur upprörd: ”Respekt? Vad menar han? Måste varje människa som läser Gamla Testamentet vara insatt i den litterära genre som existerade för flera tusen år sedan? Hur ska jag veta hur jag ska tolka metaforer hämtade från ett samhälle som är helt okänt för mig?”
Först blir jag uppgiven. Naturligtvis måste man närma sig 2000 år gamla texter utifrån den tidens idéförråd. Alla myter är samtidigt en berättelse om mänsklighetens historia. Vill man förstå den måste man sålla mycket skräp för att finna en liten mängd fakta. Allt blod och våld som stänker lika frikostigt i Gamla testamentet som hos någon asagud säger något om människans förutsättningar den gången.
Men man hamnar fel om man förväntar sig en teologisk granskning av Thorgren. Hon är tydlig med sin okunnighet om teologi och om att vi måste vi kunna läsa Bibeln utan att vara experter.
Men hur fruktbart är det att läsa Bibeln med feministiska glasögon, som Thorgren skriver att hon gör? Att bli ”arg” på historien vid 74 års ålder och utifrån gamla texter söka bekräftelse på sin egen världsbild det är som att läsa ”Illiaden” och bli förbannad.
Men med det sagt finns det något befriande i att inte förhålla sig devot till exempelvis Martin Luther, som mest stryks medhårs i SVT:s programserie om honom, med Levengood som guide. I programmet uttalar sig präster och teologer om Luthers betydelse för reformationen och om vad han kan ge oss idag. Inte mycket sägs om hans svavelosande hat mot kvinnor som uttalade sig i trosfrågor, eller om hur han detroniserade Maria (som var den centrala bilden av kristendomens kärleksbudskap) till ett fattigt tjänstehjon. Alla kvinnans svagheter ”gör att jämlikhet med mannen är en omöjlighet”. Thorgren ger många exempel på Luthers krig mot kvinnorna.
Att Luther inte var en särskilt trevlig medeltidsmänniska känner vi till. Han ska ha varit både mallig och föraktfull mot både borgare och bönder och, inte minst, en hätsk antisemit.
Per Svensson, som inte heller stryker Luther medhårs i boken ”Frihet, jämlikhet, reformation!”, har visat hur tunn hans moraliska fernissa kunde vara. Men är det sant att Luthers förakt mot kvinnor följt med in i 2000-talet? Stämmer det att diskrimineringen av kvinnor är inbyggd i en sexistisk tradition i samhället, med rötter från bland annat Luther, som Thorgren menar? Ja, så kan det kanske vara. Luther översatte Bibeln till ett germanskt språk och hans tolkning av den och andra, egna texter, fick tack vare Gutenbergs uppfinning stor spridning. Och om Luther är skuld till dagens förtryck infinner sig en annan fråga. Varför ser vi inte samma #metoo-upprop i de romanska länderna? Inte ännu i alla fall.
Kan en orsak vara att den katolska kyrkan tydligt skiljer mellan kvinnor och män och att man vördar Jungfru Maria (som vi gjorde under medeltiden, innan Luther). Där vi har en jämställdhetsideologi (som påven raljerade över vid sitt besök i Lund 2016) vördar man i romerskt-katolska länder Modern. Förvisso en kysk och vårdande moder, men om man accepterar den ordningen, också något att hålla fast i. Vad #metoo nu visar är hur den sexuella revolutionen gagnar män mer än kvinnor när den tolkas som ett tvång att vara frigjord.
Flera starka kvinnors liv och verk finns med i boken. Hildegard von Bingen och Heliga Birgitta är några av dem. Thorgren uppmärksammar även kvinnokollektivet beginerna som verkade från 1100- till 1400-tal och var ett slags kvinnorörelsens föregångare. De levde i en klosterliknande gemenskap och hjälpte fattiga kvinnor med mat, arbete och husrum. Av
präster blev de sedda som kättare men fick samtidigt stöd av mer burgna borgare. (Elin Boardy skildrar bl.a. beginersystrarnas orden i Amsterdam när pesten skördade liv, i romanen ”Tiden är inte än”.)
Ibland blir Thorgrens tolkningar för privata och därmed fundamentalistiska, men det är en kritik som kan riktas mot många uttolkare. Att boken kom ut, bara dagar innan avslöjandena i #metoo är däremot närmast ett synkronistiskt sammanträffande, det vill säga – en meningsfull slump.