Oulu Baroque Orchestra
14 juni i Studio Acusticum Stora salen under Festspelen i Piteå.
Oulu Baroque Orchestra, eller Uleåborgs barockorkester, består av 20 musiker som specialiserat sig på barockmusik från 1600–1750. På Festspelen bjöds den snålt tilltagna publiken på välkända namn från barockmusikens kanon.
Med verk av giganter som Vivaldi och Händel i sällskap av Johann Friedrich Fasch, Francesco Durante med flera torde kvällen vara upplagd för en barock-hit-kavalkad. Så blir dock inte fallet. Istället är det något av en doldisbuffé, trevligt utformad med solister som träder fram. Förutom stråkar finns här klassiskt instrumentella barockinslag som cembalo, harpa, oboe och – något mer oväntat – barocktrumpet. Orkestern har dragit barockintresset till sin spets och använder därför tidsenliga periodinstrument såsom de tillverkades under berörd epok. Musikaliskt lajv med ambition således.
Barockmusik kan ofta framstå som lättlyssnad för en modern människa och kvällens konsert är inget undantag. Flerstämmiga harmonier, jämnt tempo och terassdynamik brukar vara allmänna kännetecken för barockens musik och här sticker Uleåborgs barockorkester inte ut i sitt program. I mångt och mycket känns det som att befinna sig i ett kostymdrama såsom vi ser det på film. Stråkarna håller bra dynamik och låter de välsynkade stråkmattorna breda ut sig i salen.
Givet att barockmusiken ofta arbetar i jämnt tempo, breda stråkar och följsamma harmonier blir musiken därför också oförlåtande för misstag och fel. Detta får publiken dessvärre erfara mer än en gång. Främst är det kanske trumpeterna som sticker ut och tar några risiga toner för många. Som en initierad och vid tillfället närvarande bekant uttryckte saken: ”Det finns nog några toner de önskade ospelade i kväll”. I detta kan jag instämma. Antalet missade toner och borttappade fraser är tillräckligt många för att dröja sig kvar i minnet. Lite synd är det också att programmet inte bjuder på fler variationer. På många sätt liknar kvällens stycken varandra, vilket gör att musiken kan upplevas som onödigt enahanda. Som bekant är det variation som är koncentrationens och uppmärksamhetens föda.
Icke desto mindre bjuder orkestern i det stora hela på en trevlig musikstund i den barocka musikens tecken. Det är lättlyssnat, charmigt och tillräckligt nördigt för att få en sympatisör på gott humör.