Det är den lulesamiska koreografen Liv Aira (längst bak i bild) som grundat danskompaniet Invisible People Contemporary Dance Company 2017 för att synliggöra ämnen och berättelser som legat och ligger nära samerna i historien.
Dans
Skájdde
Projektidé, manus och koreografi: Liv Aira
Dansare: Liv Aira, Jenny Schinkler, Marit Shirin Carolasdotter, Linn Lindström, Ole-Henrik Lifjell, Agnes Nilsson
Kompositör: Isidor Abdelkader
Livemusiker: Isidor Abdelkader och Benjamin Löfgren
Text/Dikt: Josefin Sîlan Karlsson
Kostym: Solveig Labba
Invisible People Contemporary Dance Company i Storforsen, fredag 29 juli klockan 18
Rika Maja var en förmögen skogsame från Mausjaur, sydväst om Arvidsjaur. Hon var känd för sin rikedom i det dåtida samiska samhället, ska ha ägt över 3000 renar och uppges haft en nåjdtrumma. Och det är runt denna historiska gestalt som scenkonstverket Skájdde väver sin berättelse via dans, livemusik och jojk.
Det är den lulesamiska koreografen Liv Aira som står för idé, manus och koreografi för att påminna om de urkrafter som finns i vår historia. Och visst är det en urkraft som tar plats på scenen i en gestaltning som berikas av den storslagna miljön.
Benjamin Löfgrens ensamma trumpet inleder föreställningen "Skájdde" och sätter också tonen för hela berättelsen.
För när publiken hör en ensam trumpet som överröstar ljudet från forsen har föreställningens ton satts. Koreografin innehåller förvisso en del repetitiva rörelser som stundom blir tröttande – en del springande över scenen – bidrar mindre till upplevelsen medan annat återkommande rörelsematerial snarast skapar en meditativ känsla, inte minst i samband med Ole-Henrik Lifjells jojkande.
Ole-Henrik Lifjell förmedlar arv, traditioner och berättelser - sina egna, Rika Majas och mer allmänmänskliga - genom jojk och dans i föreställningen Skájdde.
Dansaren Linn Lindström från Piteå utmärker sig med ett väsenliknande uttryck, medan Jenny Schinkler och Marit Shirin Carolasdotter bidrar med kraftfull utstrålning som når långt över talltopparna. Och inte minst livemusiken skapar en unik stämning runt detta scenkonstverk där man med små medel och liten rekvisita ger en visuell berättelse till händelser i Rika Majas liv. I Skájdde gestaltas hennes religiösa anknytning till berget Akkanålke, hennes renhjord och de myter som spunnits runt hennes person – exempelvis legenden om när hon iklädd offerslöja bad om att ledas ut en bit på sjön Mausjaur, där hon slog tre gånger i vattnet med en stav prydd med mässingsringar medan hon visslade för att åkalla regnet när det brann berget Akkanålke där hon hade sin renhjord.
Bildkonstnären Jimmy Lundegård från Dalarna ställer ut en porträttserie inspirerad av dansarna och föreställningen vid entrén till Storforsen.
Elegant framfört och som mervärde bjuds också på en danspromenad där man runt om i Storforsen hittar qr-koder med länkar till filmer och poesi. Filmerna är inspelade på platsen även om undertecknad fann upplevelsen i mobiltelefonen ganska futtig, inte minst i jämförelse med föreställningen som gavs på scenen.
Det var inte fullsatt, men en hel del publik hade sökt sig till Storforsen för att ta del av premiären av föreställningen Skájdde.